TRÖTT!!

Varför i helvete är jag så trött?!!
Hur ska jag orka med skolan imorgon?!
Hur ska jag orka göra klart skolarbetet till imorgon?!
Hur ska jag orka gå och lämna hunden hos mor ikväll och sen gå hem?!! Nä jag bara vägrar pröjsa bussen, hmmm... oki kanske pröjsar hem då, kaaaanske!! Jag kanske skulle cykla? Njeeee det gillar inte Roy, det blir mest tungt.
Jag får krupp!!!!!!!!!!!
Vill bara få vara hemma, slippa gå ut.

Slottsfest på torsdag ... jippi ... :/ Vet iaf vad jag ska ha på mig, hmm... nästan, vet inte vilka skor, hmmm...jo det vet jag kanske. Skitsamma, det är fan jobbigt att vara social!!!!

Stuff

Idag har vi mest softat, hämtat ut medicin till Roy, ätit pizza och skruvat ihop mitt skrivbord som nu står mitt i vardagsrummet. Gamla bokhyllan står mot lilla köksbordet och stör ögonen minst lika mycket som skrivbordet som står mitt i rummet här. De j-la kartongerna efter skrivbord och bokhylla stör också blicken, samt lite annat skräp. Jag orkar inte gå med skiten till sophuset, men gör det kanske sedan under tiden jag har tvättid, fast jag funderar på att strunta i tvättiden för att jag kom just på att jag inte har något mjukmedel. VARFÖR köpte jag inte det när vi var intill Ica idag?!!
Min pojkvän har precis åkt iväg till jobbet och kommer väl hit på onsdagmorgon igen. JAG VILL HA HONOM HÄR!!:(

Idag sa Kyra Thorne upp sig från dansjobbet på BiteMe i Second Life och när jag loggar in igen så har jag kanske fått ett svar från ägaren av BiteMe-klubben vilket jag är nervös över, rädd att han ska vara arg och besviken på mig.

Jag borde leta upp mina papper från polisutredningen som var för cirka 10 år sedan. Ojoj vad längesedan det var!! Ojoj vad jag plötligt känner mig gammal, men det finns någon paralell känsla till det också, något i form av att den kaotiska, väldigt trasiga, ofungerande tiden som då var, nu är förbi. Jag menar ju inte att jag är hel nu, men då var det en annan tid, annan sorts trasighet, andra problem.
Undra om jag förresten borde skriva upp alla psykiska problem jag haft och har nu och visa upp för min läkare så han får ett tydligare grepp om hur jag fungerat och fungerar?
DBT-tiden är förbi nu och en dynamisk period på ingång. Inte så att jag ska glömma allt jag lärt mig inom DBT, absolut inte, men den tiden är ändock på något vis förbi, jag är på något vis klar med den biten, jag har ju avslutat min DBT för snart ett år sedan.

Hmm... har ett par till papper att leta reda på att visa min läkare, men vart någon av alla dessa papper ligger vet jag dessvärre INTE! Det är OBRA!!

Jag var ändock lite duktig hos läkaren som inte bad om något starkare lugnande, eftersom det fanns en baktanke med det hela, det är inte mitt friska jag som vill ha mer lugnande, det är mitt destrutiva jag som vill ha det. Jag är en hamster, jag hamstrar och tar allt på engång sedan, det blir mer spännande så ... :P

Jag har så många tankar i huvudet, är nog inte riktigt närvarande och är mer stresskänslig också än vanligt.

Oj fan, jag måste ju ringa min kontaktperson och berätta hur det gick på läkarsamtalet!

Min tvättid börjar strax, jag borde avboka min tvättid, jag borde tvätta, men har inget sköljmedel, jag borde köpa det, men jag orkar inte, jag borde tvätta, jag behöver tvätta, jag kan handtvätta det nödvändigaste, men jag har ju fortfarande inget mjukmedel, jag borde i vilket fall gå ner och avboka, såvida jag inte kan skippa mjukmdlet för en gång skull. Funkar verkligen inte balsam som mjukmedel???!!! *Suck*
Om jag avbokar så kan jag slänga lite sopor i samma veva.
Önskar jag hade en tvättmaskin och att jag inte pröjsade uppvärmning av vattnet. Jag önskar jag slapp gå utanför dörren de dagar jag inte vill gå utanför dörren.

*Sneglar på nya bokhyllan och tänker att den lär väl inte ramla ...*

Effektivitet

Idag har det var fullt kör nästan hela dagen!!
Först var jag och träffade min nya läkare med en vän som var med som representant från Attention, under tiden sprang min pojkvän på stan och köpte lite musikutrusting, en hårddisk och en router, sen fikade vi på stan han jag och vår vän som var med mig på mötet och hämtade ut min nya medecin innan vi åkte hem. Eter detta var jag trött och sov ett par timmar innan jag satte igång med projektet tömma bokhylla och packade upp delarna till den nya ur kartongen och då kom min pojkvän på att klockan var 18:20 och Attentionträffen började ju 18:30, så det blev full rulle till bilen och iväg dit. Vi fikade och babblade innan vi strax före 21:00 (tror jag) drog och hämtade lilla Roy hos min mor och sen hem. Hemma satte vi genast igång och byggde upp nya bokhyllan och ställde den på plats, jag ställde in alla böcker, packade upp min samling av prydnadshundar och ställde även dem i bokhyllan och har plockat ihop allt skräp efter stöket.
Känner mig lite uppvarvad efter allt håll igång, men dagen har faktiskt varit rätt bra och jag tycks ha fått en seriös, vettig läkare som tar mig på allvar.
Imorgon börjar jag med min nya stämningsstabiliserande medecin Tegretol som ska dämpa mina upp och nergångar.

Funderade på att även bygga ihop skrivbordet nu när lågan är uppe, men jag ska nog ge mig för idag, har gjort tillräckligt.

URK!!

Livet är en pest, orkar inte med något eller någon, självförtroendet är i botten nästan, inget är kul, ingenting lockar, orkar inte städa, orkar inte organisera och skruva ihop nya skrivbordet och bokhyllan.
Trodde att det kunde bli lite bättre om jag gick till skolan idag, men nej, det gick utför, hade gråten i halsen hela tiden, rusade ut från mattelektionen och sa "jag får krupp". Jag ringde och pratade med min kontaktperson som insåg att jag var stressad och behövde vila, att det är för mycket för mig nu. Läraren mötte mig i korridoren och frågade vad som hände och jag förklarade att jag mådde dåligt och hon föreslog att jag skulle sätta mig i ett litet grupprum och det gjorde jag. När halvtimmesrasten kom så vågade jag inte gå ut ur rummet, jag satt kvar där och räknade matte och gick ut när rasten var slut, då gick jag till "kuratorn" på skolan och hade ett långt samtal om hur läget stod till och efter det åkte jag hem och ska även vara hemma imorgon och vila.
Mellan bussarna i stan så gick jag in och tröstshoppade lite på Eden, köpte en porslinshund till min hundsamling, en stor mugg med en rolig gris på och 3 dubbeljapp.
Sitter nu och äter upp halva matlådan.

På torsdag ska jag på läkarsamtal och en god vän ska följa med som stöd. Det är en helt ny läkare, så det är lite läskigt.

Både igår och idag har tanken på överdos lockat mig, men jag har ändå inte tillräckligt många för att det ska vara någon ide. :(

Inte så bra

Nä uscha, det regnar å regnar och jag är fortfarande nedstämd och stundvis deppig.
Jag är tjock och ful.
Jag är osocial och orkeslös.
Jag kan ingenting och är svårlärd.
Jag kan inte göra något lagom. Det är allt eller inget, svart eller vit, kallt eller varmt, hat eller kärlek.

Har hemtelefionen mest avstängd numer, för jag orkar inte med att prata med folk, jag orkar inte hänga med på aktiviteter, jag orkar inte med förfrågningar, ifrågasättningar, jag orkar inte försvara mig och föredrar att ringa folk när jag själv känner för det.

Nej, jag vill inte ta en fika, vill inte träffas, vill inte åka någonstans, vill inte festa, vill inte  VILL INTE !! Jag orkar inte, jag skiter i allt just nu, jag vill inte se något j-la museum, någons nyaste unge, nyaste hund, nyaste bil eller vad det än månne vara, för jag orkar inte.

Imorgon är det skola, tjohoooo... eller INTE!! Jag vill inte till skolan, det är folk i skolan och folk måste man säga HEJ till och le samtidigt, ja för det här till gott uppförande. I skolan måste man lyssna på vad folk vill säga till en och jag orkar inte lyssna, men det hör till gott uppförane att lyssna. Jag lyssnar så gärna annars, men jag vill inte synas nu. Skulle vilja dra en luvkappe över mig som gjorde mig osynlig, som den Harry Potter har när de smyger runt i biblioteket.

Imorgon kommer min pojkvän hit och med sig har han sitt piano och på det ska jag träna på att spela BERGATROLLET som han lärt mig, jag ska lära mig spela det flytande.

Jag vill INTE till skolan imorgon!!!!!!!!!!!!!!

Nu ska jag förmå mig att diska, har tappat upp diskvatten.

Ska spela SL från 23:00 till 02:00.

Hemsidan!

HELVETES JÄVLA SKIIIIT!!! Kom nyss på att mitt abonnemang på hemsidan gick ut 9/9, jag har ju inte betalt för ett år till, hade alldeles glömt bort det. Kollade dock nyss och såg att den fanns kvar ännu, men när som helst kommer den ju säkerligen försvinna. Jag orkar INTE gå till någon j-la bank idag eller imorgon.
Jaja... skitsamma då, jag får väl förlora den då. Vad är det för mening igentligen att ha den, ändå inte så många som bryr sig om dess existens så.
Fan vad allt skiter sig nu då!!

Jag vill ha choklad, men orkar INTE gå till affären.

Alla mina krafter går till att ta mig ut med hunden.

Kanske orkar vispa ihop lite sockerkakssmet.

Hmm... ganska less på gröt nu också.

Pratade nyss med pojkvännen i mobilen och han sa att jag kunde maila och säga att jag ska betala hemsidan, att jag hade glömt bort, för då kan min pojkvän betala över internet imorgon så får han pengar av mig sedan. Schysst deal, men då vet jag inte heller om jag orkar maila dem och säga det.

Nä nu ska jag ut i det gråa vädret med hunden. USCH VAD TRIIIIIST!!!!

Nedstämd

Ja så är det, känner mig rätt så låg sedan panikångesten igårkväll. Orkar inte prata med folk, orkar knappt skriva, har ställt in min MSN på offline, hade inställningen på bussy delvis under tiden jag spelade SL igårkväll, dessutom råkade jag ta bort ett script ur en madrass jag köpte till huset i SL igår som gör att man ska kunna sitta och ligga på madrassen, scriptet låg dock i min invetory och jag drog det till madrassen, men då försvann det helt, för det var fel metod.
Jobbar på klubb BiteMe i SL ikväll/natt, eller snarare min avatar/karaktär Kyra Thorne jobbar, men känner inte för det, för jag känner inte för att vara social ens i SL, vill mest flumma runt själv och vara ifred, men det tillhör liksom jobbet att vara trevlig och hälsa alla välkomna som kommer till klubben. Kanske kan säga till någon av de ansvariga att jag inte mår så bra, så kanske de tar hänsyn till det.
Många som spelar SL mår inte så bra själva så ...

Här är en bild från en jobbnatt på klubbBiteMe.

image32

En till bild från en annan jobbnatt.

image33

Och en tredje från yttreligare en annan jobnatt.

image34


Framsteg & ångest

Nu var det flera dagar sedan jag skrev något i bloggen, ja kanske över en vecka sedan eller två.
Skolan började 27/8, jag hade så ont magen att jag inte kunde gå till skolan, så jag var där på tisdag, men det blev för intensivt då, så på onsdagen var jag hemma och vilade ut.

Framstegen då... jag har deltagit allting, gjort det som skall skulle göras. Jag har deltagit i det mesta, gjort redovisningar. Igår hamnade jag i kören på skapande, hade kör som tredjehandsval och jag tänkte att nä, det här kommer väl inte gå bra alls, jag kommer sätta mig på en stol och vara tyst och inte alls vånga sjunga med, men ack så jag bedrog mig, jag deltog tämligen aktivt i alla sånger och kringskuttande/stampande. Kände mig lite stolt och chockad över att jag vågat sjunga och så. Har flera gånger sedan jag började skolan i år fått känna mig lite stolt över saker jag gjort som jag intte trodde om mig själv att jag skulle klara av. Jag har sänkt ribban också, när det gäller skrivuppgifter så tänker jag inte lika mycket längre, utan bara tar tag i det och skriver. Att tänka skapar väldigt lätt blokeringar som leder till att inget blir gjort för att kraven på aig själv är ouppnårliga.
För att behålla motivationen att gå imot mina rädslor så behöver jag mycket uppmutran dock, för annars är det lätt att jag lägger ner allt och känner att mitt jobb med mig själv bara är meningslöst och förgäves, då tänker jag att om ingen bryr sig så kan jag också sluta bry mig och sluta mig i mitt skal och skita i allt.

Idag var jag på första Attention-cafekvällen efter sommaruppehållet, jag cyklade helt j-la galet på vägen dit, men jag kom dit iaf. Det var ny lokal och jag stog en annan väg dit än vad jag fått beskrivet för mig. Min plan hade funkat utmärkt om inte den där tunneln  mot Lindvalls kaffe hade varit avstängd med galler och skit.
På väg hem i mörkret, cyklandes som en galning och nästan hemma, så fick jag panikångest och gråten satte sig i halsen och jag kände att jag måste ringa någon, jag ringde min pojkvän men han svarade inte, han sov väl kanske och då tänkte jag att äsch, jag klarar sista biten, det är så kort bit kvar, men nä, då kände jag hur gråten började närma sig och jag ringde upp en nära vän och han svarade tack och lov, kändes bra att höra en röst och att han dessutom förstår vad det innebär att känna stark ångest.
Känner fortfarande ångest och lite gråt sitter i halsen och jag har lite destruktiva tankar/impulser, men jag ska försöka att inte skada mig.

Min positiva energi från mina framsteg är inte riktigt närvarande längre, jo lite någonstans inom mig finns en viss stolthet över vad jag klarat av, men samtidigt känns allt så skrämmande och meningslöst och jag är rädd att vara för positiv, för glad, se allt för ljust för jag vet att det komer vända som alltid, det kommer bli mörkt och ju ljusare jag ser mitt liv och det omkring mig, ju mörkare kommer mörkret vara när jag faller ner i det, ju större besvikelse. Det är naivt att hoppas på att mitt liv skulle bli bra, i ilket universum, varför skulle mitt liv bli bra, ingenting tyder på det och det har aldrig varit bra.
Ibland gör jag trevliga saker, ibland träffar jag trevliga människor som funkar att prata med, ibland gör jag framsteg och överväldigar mig, överraskar mig själv och får ny energi att orka kämpa ett tag till, ibland funkar livet, men i det stora hela så vandrar jag i skymning och mörker, är många gånger orkeslös, mer eller mindre apatisk, stressad, irriterad, har svårt att fokusera, känna ett egenvärde, känna att jag duger som jag är. Jag känner nästan aldrig att jag duger som jag är.

Försöker vara social, trevlig och aktiv, men ja, hmm... det tar verkligen på krafterna och ju mer engagemang jag visar ju mer drar folk i mig åt alla håll och kanter och då blir jag rädd och stressad och backar och tänker att det nog ändock är bäst att jag håller mig på min kant.

Just nu vet jag inte om jag ens vill leva, visdt jag gråter inte, jag sitter här, jag hyperventilerar inte, jag har inte skurit i mig, men känslan och tanker säger mig att jag inte riktigt känner för att leva just nu, men jag får leva med det, jag får härda ut och låta känslan vara där utan att bråka med den eller följa den.


Ska väl bege mig till Second life och se om det funkar bättre att leva i det livet.

Jag och Anselm har hunnit köpa både tomt och hus.


Här är tomten utan huset.


image30

Landplätten/tomten med huset.

image31


RSS 2.0