Hemma igen

När jag åkte in i sällskap med en vän till psykakuten 18/3 så fick jag efter ett samtal med en sjuksköterska och sen ett lååångt samtal med en läkare som inte var särskilt  bra på svenska (jag förstod knappt alls vad han sa så min vän som förstod mer fick tolka. Tur att han var med!!), gå direkt in på avdelning 123 och bli tilldelad en säng i ett rum.
Jag hade eget rum de första dagarna, sen fick jag en rumskompis som hade kommit in dagen efter mig men som bodde i ett rum som var alldeles för kallt (hon fick kallaste rummet på avdelningen), så hon fick byta till mitt rum (rum B). Jag hade delat rum med henne förut, troligen förra gången jag var där. Lite lustigt för hon sa att hon inte hade varit in sen den gången och det hade ju inte jag heller.
Hon är iallafall väldigt trevlig att dela rum med, hon är lugn, snäll och söt. Hon skrevs ut i onsdags, så jag har haft eget rum nu de senaste två nätterna.

Igår när Firfin kom på besök så hade han med sig massa fikabröd till alla på avdelningen som personalen dukade upp till 14-fikat. Lite sparades till dagens fika, fast det fick vi aldrig ta del av då jag gick därifrån vid 13:00 idag.

Min pojkvän var med på läkarsamtalet både förra gången förra veckan på 123:an och på utskrivningssamtalet idag.

På väg hem hämtade jag ut veckopengar gånger två, köpte ut mina mediciner Lyrica, Propavan och Theralen och köpte även nagelacksremover, ögonskugga och en liten sak till som jag inte minns.

Det kändes konstigt att komma ner på stan, se alla affärer och människor efter att ha varit på avdelningen den mesta tiden, mest på mitt rum dessutom. Har bara ett par gånger under de 10 dagarna på 123:an varit till kiosken på området i sällskap av min Firfin som hälsat på mig flera gånger under min vistelse på psykavdelningen.

Känns konstigt att vara hemma också, se alla grejer, se ett rum som inte är stelt och kalt som sjukhusrummen på avdelningen. Låter kanske positivt, men jag glädj inte åt att se mitt hem, just för att det inte är kalt och sterilt. Det ä'r fan i mig grejer överallt!
Samtidigt finns ju alla mina grejer här som jag vill ha tillgång till, som kläder och internet.

Är ganska trött.

Får väl se nu hur jag klarar av att vara hemma och i verkliga livet här ute.
Blir nog ingen skola för mig på måndag.

På måndag kommer biståndshandläggaren hit, samt min kontaktperson. Vi sa diskutera mitt behov av boendestöd. Jag är väldans nervös för det där mötet, för besluten som kommer tas. Jag är rädd för vad jag givit mig in på. Någon som kommer hit och ska peppa, motivera och uppmuntra mig att städa, diska, handla och kanske något annat med. Vi får se hur det blir.

Firfin lagar mat nu, vet inte vad han lagar.

Orkar inte skriva mer nu. Kanske beskriver vistelsen mer sedan.

Psykakuten

Jag har kämpat nu i många veckor och är nu så nära att krascha att jag måste åka in på psykakuten.
Skulle åkt in i fredags, men det var så mycket folk där att jag och min vän hade fått vänta hela natten, så jag skulle åkt in på lördagen då istället, men då lät jag bli, men nu ska jag dit. Känns väl inte så kul direkt. Tur jag får med mig min vän som representerar Attention.

Jag har för lite piller hemma, jag gick igenom förrådet och insåg att jag hade för få för att det skulle vara någon poäng att trycka i sig dem. Denna brist på piller gjorde mig inte på bättre humör, kände mig så hmm... finner inte ordet.

Psykhistoriska

Börjar med gårdagen. Igår redovisade jag min B-uppsatts om Münchhausen syndrome och Münchhausen by proxy för min klass. Jag redovisade helt fritt för första gången i mitt liv, d v s jag läste inte från några papper, med undantag från två citat jag läste upp. Jag var till min förvåning hyffsat avslappnad både före, under och efter redovisningen. Det gick bra, bättre än förväntat och jag fick beröm av både läraren och eleverna.
Jag tror jag har kammat hem B-kursen nu. =)

Idag hade två av tre matteklasser ingen lärare, så den som fanns fick springa mellan tre klasser och hjälpa till och han sa att det inte funkar bra alls att göra och det  förstår man ju.
Jag räknade inte ett tal. Ett tag satt jag och försökte lösa SODUKO, men det gick uselt. JÄVLA SIFFROR!

På eftermiddagen var vi till ett museum mitt imot kronparksgården, nämligen psykhistoriska muséet.
Jag tog bilder där inne. Det var intressant. Han som guidade oss var en pansionerad skötare som jobbat 40 år inom psykiatrin, han slutade för 4 år sedan vad jag förstod.

Här kommer första bilden. Självklart måste jag ta kort på skylten!

image134

Bilden nedan ser vi ingången till muséet. Huset är en gammal läkarbostad.
Ska tillägga att muséet funnit i cirka 23 år.

image135

En bild till på huset från en annan vinkel. Dess finaste sida.

image136

Här kommer en bild på ett gäng skötare. Så här såg de ut en gång i tiden!! Reglerna var väldigt stränga. Ulleråkersområdet  hade staket och grindar. Både patienter och vårdare var instängda på området och båda fick be om permision. Den som kom försent tillbaka var det tydligen synd om. Det var psykiskt och fysiskt tungt att jobba som vårdare (vilket det säkerligen är idag med) och de var lågavlönade.

image143

Vet inte om det var under samma tid som vårdavdelningarna uppdelades i 1-3:e klass beroende på vad man hade råd med. Jag tror det var under samma tid, det varade nog länge.

Såhär såg en matbricka ut för patienter som bodde i 1:a klass.

image137

Här en matbricka för patienter i 2:a klass.

image138

Här har vi en tvångströja. Sånna används inte längre tack och lov!

image139

Här har vi en säng med spännremmar för att patienten ska ligga kvar i sängen. Det fanns även ett spännbälte att fästa över magen om det behövdes.
Hansken som ligger på sängen, sån hade de bråkiga patienterna på händerna för att inte t ex kunna pilla ut ögonen på varann eller sig själva.

image140

Här nedan ser vi flera saker, men maskinerna, den gulnade och den bakom, det är elchocksapparatur. Den inte fullt så gulnade är nyare, men dock gammal. Den gulnade är tydligen hiskerligt gammal.
På den tiden då de användes fick man ej något lugnande eller muskelavslappnande. Numer är man nedsövd.

image141

Alla känner väl till författaren Gustaf Fröding? Han låg inne för schitzofreni flera gånger i Ulleråker.
En gammal artikel (uppdelat i två bilder) här om honom som fanns i en monter på muséet. Han ligger begravd på kykogården i Uppsala, han ligger närmast Engelska parken.

image142

image144

Jag tog fler bilder, men lägger inte upp fler nu..

Detta museum låg på övervåningen, på undervåningen finns medicinhistoriska muséet. Jag bara MÅSTE gå dit någongång. =)

Psykologi och medicin är nog mina största intressen, förutom djur.

När jag kom hem så var jag SÅÅÅÅ trött så jag la mig och vilade i flera timmar, svarade inte ens i telefon när Firfin ringde. Är inte piggast nu heller direkt, men jag vill inte lägga mig än!!

Jag var inställt på att det var på torsdag jag skulle trappa ner Tegretol från 600mg till 800mg, men det kanske är nästa torsdag? Åhhh det går så långsamt!! Måste kolla sedan, räkna på det där så det blir rätt.

Lördag

Idag har jag haft mer energi och varit på bättre humör. Istället för att som annars gå och slöa på morgonen och skjuta fram att göra mig iordning och få på mig kläder, så gick jag rakt in i duschen och fixade iordning mig. Jag var näst intill klar innan Firfin ens vaknat. Ändock hade jag inte sovit gott, hade varit upp två gånger under natten.
Jag tog egobilder på mig och ett par foton på Roy när vi satt här i soffan och Firfin sov.

image127

image128

image129

På eftermiddagen så drog vi in till stan. Jag köpte underkläder, dammsugarpåsar och spännen till håret bland annat. Firfin köpte en reggaemössa.
Efter köpandet så käkade vi varsin baguette på ett ställe där de bara säljer sånnt vad jag vet och efter det fikade vi på Storken innan vi tog bussen hem.
Under vistelsen i stan så skönk mitt humör, jag var inte nöjd, blev inte nöjd.

Firfin tog bilder på mig innan vi åkte till stan och jag tog bilder på honom när vi kommit hem till trapphuset.
Här är bilder från det.

image130

image131

image132

image133

Min Firfin tänker klippa av sig håret för att söka jobb. Jag sa till honom att jag inte behövde klippa av mig håret för att söka jobba, varav han utbrister att jag ju var tjej och tjejer ska helst ha långt hår när de söker jobb. Mmm.... just det... samhället är så jäääävla gammaldags och löjligt och fördomsfullt. DET SKA VÄL FÖRFAN INTE SPELA NÅGON JÄVLA ROLL HURUVIDA MAN ÄR AV KVINNLIGT ELLER MANLIGT KÖN!!! Jag blir så arg på sånnt där. JAG VILL DÖÖÖÖDA DOM DÄR JÄVLARNA SOM GÖR ATT SAMHÄLLET SER UT SÅHÄR, TÄNKER SÅHÄR, SOM TVINGAR FOLK ATT KLIPPA AV SIG HÅRET FÖR ATT ÖKA SINA CHANSER ATT FÅ ETT JÄVLA JOBB.
Vi har ett privatliv också, ska vårt privatliv påverkas av arbetslivet? NEEEJ!!!
Nej alltså jag tycker det är så löjligt.

Min Firfin klippte av sig håret i somras på grund av påtryckningar från sina chefer. Han försökte stå imot och hålla ut, stå imot deras tjat, men till slut åkte håret av och jag HATAR hans jävla idiotiska, löjliga chefer för det. Patetiska ideer de har. Vad spelar det för roll om man har långt eller kort hår, vad spelar det för roll om man har tatueringar, piercingar, konstiga frisyrer eller roliga färger på håret, vad spelar det för roll vad man har för kläder sålänge kläderna är rena? Kan man inte få vara som man är, som man vill, få vara sig själv, få vara kreativ?

Jag har så mycket att göra, att ändra på i världen, men hur ska jag ändra på allt detta? Hur ska jag förvandla världen så att det går att leva i den? Jag orkar inte, jag har fullt upp att överleva i världen, att stå ut bland alla idioter.

JAG TYCKER SÅ JÄVLA MYCKET!!!
JAG HAR EN MASSA ÅSIKTER!!!
JAG HAR EN MASSA KRAV!!!

Dåliga tider i livet

Igår mådde jag dåligt redan när jag vaknade, allt var så mörkt och dystert utan hopp, ville inte gå upp heller, bara ligga kvar. Fattade inte hur jag skulle kunna ta mig in till stan, till terapeuten 14:30 och jag var rädd att hon inte skulle förstå. Jag tänkte nästan ställa in mötet, men tänkte att nej jag ska ta mig dit.

Var bjuden på pannkakor hos vänner på kvällen också som jag ställde in, trodde inte jag skulle klara av att ha folk inpå mig.

I väntrummet läste jag rubriken och underrubrikerna att hästar i ett stall fått underliven uppskurna av någon djurplågare!!!!!! Då började tårarna tränga sig på. Jag bet ihop. När vi väl satt hos terapeuten och hon frågade hur det var, om jag var ledsen, så sa jag att jag mådde dåligt redan innan jag åkte och att det inte blev bättre av att läsa om djurplågeriet det stod om i tidningen. När jag berättade detta så kom tårarna, men jag släppte inte ut gråten riktigt, jag grät inombords och gråten trängde sig ut genom ögonen mot min vilja och jag bet i tröjärmen för att inte gråta ut.
Jag berättade om hur jag kände mig straffad gång på gång för mina diagnoser, eller framförallt min ADD. Jag är så fruktansvärt less på min ADD, den ställer till med så mycket, den såg till att jag missade tvättstugetiden och blev bestulen på den i förrgårkväll.
Jag berättade för terapeuten att jag känner mig så ensam, övergiven, att jag har destruktiva impulser/tankar, att jag jag bara ser kritiken på min B-uppsatts och inte kan glädjas åt att jag blev godkänd på den.
Jag berättade att jag grät i tisdags kväll/natt, att jag inte klarade av att gå till skolan på onsdagen, att jag heller inte klarar av att sjukanmäla mig längre för att de inte kör med telefonsvarare på skolan längre och jag blir så rädd för vem som ska svara. Jag får skuldkänslor när jag inte sjukanmäler mig.
Jag berättade fler saker jag inte tänker skriva här.

Efteråt ringde jag en vän för att kolla vad han pysslade med, om han skulle iväg till våra gemensamma vänner och äta pannkakor och det skulle han och dottern. Efter lite om och men så hoppade jag på en buss hem till honom och innan vi åkte på pannkaksmiddag så åt jag 10 mg stesolid för att klara av att ha flertal människor inpå mig.

Jag kom hem vid 20:30.


Idag mår jag väl inte vidare bra heller, men det förvånar mig inte, det är så nu helt enkelt.

Har redigerat bilder och tagit några egobilder och redigerat dem med.

Klockan 14:00 kommer min kontaktperson hit.

Det ser ut som ett bombnedslag här.

Jag lyssnar på KENT.  "... jag ska besvaaaaaara elden..." sjunger han nu.


Här kommer bilder från igår, på min Firfin och på vår lille son Roy, sen kommer några ego-bilder på mig i min morgonrock som skär sig som fan med mitt hår. Inget smink och håret helt ofixat.

image119

image120

image121

image122

image123

image124

image125

image126

OBS! RÖR INTE MINA BILDER PÅ MIN BLOGG!!

Skyltar

Idag gick jag inte alls till skolan, kände att jag inte orkade det vare sig psykiskt eller fysiskt.

En god vän ringde före lunch och undrade hur jag mådde och om jag ville hänga på och fika med en annan vän och en bekant på stan. Visste inte om jag skulle hinna in i tid, men jag hann, så det blev en kort fika på Gospelhörnan. Det är lugnt och skönt där och inte så dyrt.

Råkade ta en paus och skriva/rita en av de skyltar jag ska sätta upp på skåpen ovanför diskhon. Hade en liten skylt om regler i diskhon innan, den rev jag bort och har nu utvidgat reglerna och beskrivit reglerna bildligt.
Ska göra en skylt ovanför diskstället med regler för hur disken ska staplas i diskstället för att förhindra att saker rasar när man tar något därifrån bland annat.
Blir kanske fler skyltar i lägenheten också.

Poängen är att både jag och Firfin ska följa dessa för vår egen skull, mest för min skull tror jag, för att jag åtminstone inte ska behöva må så dåligt över oårdningen i hemmet. Vi är två på en liten yta och jag vill ha ordning, vill när som helst kunna bjuda in någon utan att skämmas och jag får ångest när det är stökigt, jag blir rädd att det ska gå över styr. Jag vill inte bo i en soptipp.
Jag vill inte höra mig ständigt säga " Ta bort den där", " Lägg inte den där", "flytta på den", "det ska inte ligga något där".

Nu ska jag ner i tvättstugan med tvätten. BLÄÄÄÄ!!! =(


B-uppsattsen

På matten idag läste jag igenom min B-uppsatts (har en egen kopia av den) och fann flertal slarvfel vilket fick mig att koka, jag ville bara riva sönder mitt exemplar i microskopiska bitar, jag var rädd att det skulle vara kört, men framförallt besviken på mig själv att jag inte läst igenom arbetet ordentligt innan jag lämnade in det igår. Jag ville att arbetet skulle vara perfekt, iallafall nästan perfekt.

Trots allt så blev jag GODKÄND PÅ B-UPPSATTSEN!!! =) Jag fick flertal anmärkningar på vad jag missat och vad jag borde tänka på till andra PM-skrivningar. Han (läraren) utgår från universitetsmallen. Jag har aldrig sett den mallen, jag hade aldrig tidigare skrivit ett PM. Han sa dock att mitt arbete var bra för att vara en B-uppsatts.

Jag är glad att jag blev godkänd på uppsattsen, men fortfarande besviken för mina missar, skäms över mina missar.

Idag smet jag 30 minuter innan vi slutade skolan eftersom sista halvtimmen skulle ägnas åt att öva in hejjarramsor till innebandymatchen på Wik imorgon. Vår skola möter Wik-skolan. De som inte är med i laget ska med dit och hejja på vårt lag och det tänker INTE jag göra!!! Det skulle vara en pina för mig och jag skulle bli på dåligt humör.
HATAAAAAR SPORT!!!!!
Jag går väl på engelskan imorgon och sen drar jag någon annanstans.

YEAAA!

Idag lämnade jag in min B-uppsatts i psykologi!!! =)

Åt varken en vettig frukost eller lunch idag, så innan jag hunnit hem från skolan och apoteket så hade fått huvudvärk som övergick i illamående, ont i magen.
Jag åt en ipren och lite mat och sov några timmar, jag mådde bättre när jag vaknade.

Firfin köpte med sig en stor skagenbaguette och två västerbottenpajjer till mig på vägen hem!! Jag har världens bästa fästman som bryr sig om ett tjockt, missbildat kräk som mig!

INSEKT!

Har nyss skrikit högt och gällt så att jag nu hostar lite, min hals tycker inte om att jag skriker. Jag höll på med att fixa frukost och då såg jag en liten, svart, avlång insekt springa på diskbänken!!! FYYYY ÄCKLIGT!!! Jag HATAR insekter!!! Firfin kom och räddade mig från den.
Jag har drömt mardrömmar X antal dagar/ veckor varje vår i flera år, utom förra året. Eftersom de uteblev förra året så tänkte jag att det kanske var slut på mardrömmar om att skalbaggar, mjölbaggar och kackerlackor invarderar mitt hem. Än i vår har jag inte drömt något om några insekter och jag hoppas det uteblir trots den lilla insekten på diskbänken som nu är DÖÖÖÖÖD.

Igår tänkte jag att jag skulle ge en till chans att klara av B-uppsattsen i psykologi och efter att vi kommit hem från stan så kom jag igång ordentligt och skrev i flera timmar, så nu är jag nästan klar och läget ser ganska så ljust ut att jag faktiskt blir klar med arbetet idag och kan lämna in det imorgon. Jag fattar INTE hur detta gick till, hur jag plötligt kunde börja fokusera och tänka och skriva så mycket på arbetet plötsligt.

Ikväll blir det långpromenad till mamma för att lämna Roy.

RSS 2.0