Stackars lilla vovve!

foto2544 (MMS)

Stackars lilla vovve!


Tunga tider

foto2541moi (MMS)

Det är tunga tider nu. Mina krafter är slut, mitt lilla tålamod jag en gång haft verkar vara borta. jag är fruktansvärt labil nu, extremt känslig för allt, minsta otrevliga kommentar eller otrevliga handling från någon får mig att gråta eller bli rasande arg. Jag tvingas dock kämpa och stå ut, trots att jag inte ser en glimt av ljus och inte ser något hopp. Jag kämpar på för råttornas, Firfin och min yngsta kusins skull. All djurplågeri, alla djurmord, all hemskhet som människor ägnar sig åt, hur de skadar natur och djurliv och inte tycks bry sig, inte tycks känna empati, inte tycks ha dåligt samvete för vad de utsätter djur och natur för. Detta får mig att må sämre och sämre. Att dessutom kämpa för djurens välfärd, kämpa med att få folk att förstå djurens värde, få dem att se individerna, få dem att fatta att djuren har känslor, att de kan känna smärta, stress, rädsla och bli deprimerade, att varje individ har en egen personlighet och se att nästan inga bryr sig ett skit om vad jag säger/skriver, det drar ner mig i totalt mörker. Jag kämpar på så gott jag kan och förmår med att förmedla information, upplysa och sprida viktig information och länkar om hemskheter som drabbat djur, men det är tungt och påfrestande när de flesta inte ens tycks läsa, inte bryr sig, inte förstår, inte tar in vad jag säger/skriver. Klart jag tappar hoppet då! Jag blir faktiskt väldigt förtvivlad, ledsen och förbannad. Försöker öppna folks ögon, men folk vill inte öppna ögonen, de vill bara vara hjärtlösa och skutta runt i någon falsk lycka i en rosa bubbla. Det är förbannat tragiskt och hjärtslitande tycker jag. Jag lever för djuren och älskar dem mest av allt i hela världen och självklart vill jag skydda dem från ondska. För övrigt mår jag dåligt av stress och annat också, jag mår dåligt över min livssituation, mår dåligt över att när jag kämpar mig gråtfärdig för att komma upp ett snäpp och fungera bättre och kunna söka ett riktigt jobb, då börjar jag må sämre och sämre, blir mer och mer stressad, får fler aggressionsutbrott, bryter ihop fler och fler gånger, gråter mer och får mer ångest. Jag mår dåligt över min övervikt jag dragit på mig helt ofrivilligt för att jag ätit fel och obalanserat på oregelbundna tider. Jag mår dåligt av att energin inte räcker till allt jag vill göra, att jag är så rädd för allt, att jag har scenskräck, att jag inte får lön (eftersom jag inte kan jobba) och därmed inte kan spara massa pengar och flytta till landet och skänka mer pengar till organisationer och föreningar som hjälper djur i nöd, att det knappt hinner gå en dag innan jag på nytt får läsa/höra om något någon idiotmänniska har gjort mot ett djur eller barn eller mot någon vänlig, oskyldig människa. Jag mår dåligt av att folk bråkar med mig och attackerar mig verbalt gång på gång, att jag har svårt att hantera oväsen från människor och materiella ting, att jag inte lyckas påverka människor, att jag oftast känner mig väldigt ensam och eller övergiven, att jag har inlärningssvårigheter och dåligt minne, att det är stökigt hemma, att jag inte har ork att sortera och städa upp så att det blir precis som jag vill ha det, att jag har svettfobi (livrädd att visa mig svettig offentligt, att någon ska se det och får lite panik även när jag blir svettig hemma i min ensamhet), att kroppen krånglar och inte beter sig som den bör. Jag mår dåligt av rädslan att åldras fysiskt. Ja alltså jag kan räkna upp många fler saker som får mig att må dåligt och se svart. Igår fick jag ett chockbesked från min yngsta kusin, hon berättade att min mamma åkt in på sjukhuset och låg medvetslös. Blev ju ledsen och väldigt orolig. Tack och lov fick jag några timmar senare veta att hon vaknat till, men att hon fortfarande var väldigt dålig och svag. Idag har jag inte hört något, så vet inte alls hur läget är. Jag och Firfin skickade i alla fall ett blommogram till min mamma igår som skulle levereras till henne idag. Jag hoppas det kom fram och att hon sett dem. Igår hade jag en hemsk dag med gråt, oro, rädsla och ett aggressions/förtvivlan/frustrations-utbrott. Slängde saker omkring mig och skrek och skrek för full hals i ren panik, ilska och förtvivlan tills jag näst intill fick andnöd och började smått hyperventilera. Firfin brottade ner mig på golvet, höll fast mig och höll för min mun, så att mina skrik inte skulle höras lika väl antar jag. Tänkte ett tag efter att "Ja nu har väl någon granne ringt polisen, så det snart ringer på en polis på dörren och undrar vad som försiggår". Det kom som tur inga poliser hit. Vi hade ju balkongdörren öppen på vid gavel när jag fick mitt utbrott i vardagsrummet. Fick utbrott och bröt ihop, grät och så, fast än jag någon timme innan hade druckit 0,25 ml Theralén när jag började gråta efter beskedet om mammas kritiska tillstånd. Fick fylla på med en Lyrica när jag lugnat mig en aning. Är lugnare idag. Jag och Firfin var på en råttutställning i Västerås i dag och upptäckte där en stor och väldigt bra djuraffär som heter "Djurmagasinet", där vi spenderade en del pengar. Vi upptäckte också en underbar scrapbookingbutik på andra sidan gatan som heter "Scrapbooking", där vi också spenderade en del pengar. På vägen till Västerås så såg vi skyltar med fornminnessymboler på, bl a finns det en medeltidskyrka och ett frilufsmuseum längs vägen. Vi ska ta en utflykt till dessa fornminnen någon dag framöver. Jag har lyckats tagit mig igenom dagen utan aggressionsutbrott och gråtattacker, men jag blev upprörd över en nyhet på Expressens hemsida som en person lagt upp på djurrättssidan på facebook. Jag skickar med länken här nedan och vädjar till alla om att gå in och rösta NEJ till. Det handlar om att låta unga tonåringar i Skåne få gå ut i skogen med vapen och skjuta på rävar. Fruktansvärt hemskt och barbariskt och tragiskt tycker jag. http://www.expressen.se/kvp/ravjakt-for-barn-inte-konstigare-an-fotboll/ Jag har redan röstat NEJ till denna idioti.


VIKTIG INFORMATION

Bra och extremt VIKTIG information i länken nedan.
Lämna inte hunden/hundarna i bilen, även om ni så vevar ner rutorna lite och ställer bilen i skuggan, för det hjälper inte, hunden/hundarna riskerar ändå att dö av värmeslag.
Vill passa på att påminna alla om att heller inte lämna era hundar utanför affärer, restauranger, caféer etc. Hunden kan råka riktigt illa ut och mår inte bra av att lämnas fastbundna utan matte/husse.
Försök påverka folk omkring er att inte göra ovanstående.
Ser ni en hund plågas instängd i en bil, RING POLISEN, så kommer de och krossar rutan och tar ut hunden och söker upp ägaren. Om det är riktigt akut läge, krossa rutan själv, ta ut hunden, ge den vatten om du har tillgång till det och invänta polisen.

http://www.agria.se/agria/artikel/varmeslag-ar-livshotande-for-din-hund


Mardröm om olycka med hund

Drömde en mardröm. Var ute och gick med en kompis slädhund (en husky) i koppel längs en skogsstig intill  steniga forsar och vattenfall som ledde ner till en stenig damm. Tre hundar sprang omkring lösa (också kompisens hundar). Kompisen sa att jag skulle ringa om något hände eller såg konstigt ut.
Det gick som en platt konstgjord stenränna där det rann vatten som ledde till ett vattenfall. Alla forsar och vattenfall från alla riktningar ledde ner till en damm.
Jag ser att tre hundar leker i den här stenrännan, bl a en svart labrador som är otäckt nära vattenfallet i slutet av rännan. Jag känner inte hundarna och känner inte till skogen/området där jag är, så jag visste inte att vattenfallet inte var jättedjupt, utan jag trodde att det var kanske 10-15 meter djupt och att om hunden ramlade ner, så skulle den slå ihjäl sig.
Plötsligt så faller labradoren ner i fallet och jag blir livrädd och får en klump i magen. Jag går några meter fram på stigen för att se vart hunden tog
vägen. Det visar sig att fallet var cirka 3-4 meter djupt och att hunden lyckats klamra sig fast med framtassarna på en sten som sticker  upp 10-15 cm ur den steniga dammen. Hunden såg skräckslagen och chockad ut och jag var rädd att den skulle ge upp, få hypotermi och drunkna. Visste ju inte hur skadad hunden var efter fallet, om något var brutet eller om den hade invärtesskador.
Det var hemskt  att se när den föll och det var hemskt och hjärtskärande att se den där nere i dammen, skräckslagen, chockad och krampaktigt klamra sig fast vid den här stenen och dessutom inte veta hur skadad den var.
När jag vaknade hade jag scenariot mycket tydligt i minnet och det väckte upp tankar som att "Just nu i denna stund kanske en hund är i den situationen som labradoren i min dröm" och jag började tänka på min älskade ängel Roy och kände mig förtvivlad och ledsen.

http://traningslara.se/hypotermi/

Förtvivlad, arg och ledsen

Jag vill inte gå på samma jord, samma planet som folk som inte ÄLSKAR djur och jag tycker inte att man förtjänar att leva om man inte ÄLSKAR djur. Jag försöker påverka folk, försöker få folk att bry sig om djuren, värna om dem, öppna folks ögon, jag försöker visa folk hur värdefulla, vackra, söta, bedårande och underbara djur är. Jag tycks knappt påverka någon och ingen förstår mitt resonemang och så. Känns som att loppet är kört, jag misslyckas med min livsuppgift.
För mig gör det för ont och är på tok för plågsamt att gå på samma jord som folk som inte älskar djur, så mitt liv blir nog kort, hoppas jag. *Gråter*
Hatar samhället, hatar människorasen, hatar mitt liv, för att jag lever i ett jävla skithelvete bland känslokalla människor som bara bryr sig om sin egen ras och sig själva.
Jag hoppas nog att jag plågas till döds, för jag har misslyckats med mitt viktiga uppdrag.
Jag är mer eller mindre en militant vegan tror jag och tror Firfin, och om någon övertygade mig om att om jag dog, så skulle människorasen börja älska djur och sluta utsätta dem för orättvisor och lidande, då skulle jag snarast göra slut på mitt liv.
Jag är ingen jävla robot och jag har känslor, jag orkar inte hur mycket som helst och jag tål inte vad som helst eller hur mycket som helst.
Är JÄVLIGT LESS OCH FÖRBANNAD NU OCH ÄVEN LEDSEN! =o(
Folk hatar djurvänner, folk hatar extrema djurvänner som värderar djuren högst. Folk hatar mig, för att jag är en extrem djurvän, militant vegan. Djurvänner är psykopater tydligen, men jaha, då är jag väl en psykopatdjurvän då! Folk hatar mig för att jag vill skydda djuren från icke djurvänner. Jag tror att så länge det finns icke djurvänner, så kommer djur fortsätta utsättas för lidande, så icke djurvänner får gärna dö för min del, för jag HATAR dem.
Jag kanske borde bosätta mig i en bunker långt från mänskligheten och aldrig mer ta kontakt med en människa, inte ens gå till en mataffär. Jag får väl smyga ut och plocka mina odlade potatisar, koka maskrosblad, dricka enbarrste och hoppas att ingen hittar mig, ser mig och hoppas på att jag får vara helt ifred där.
Det funkar ju för i helvete inte att prata med människor och så, jag funkar inte i detta idiotsamhälle. DET GÅR INTE! Jag får djupa sår flera gånger i veckan och såren hinner aldrig läka, för samhället strör salt i dem gång på gång. Jag tar skada av att vara i detta samhälle! =o(
Jag vill klara mig helt själv året runt, vill inte träffa människor alls, så inga elektriker, hantverkare, byggjobbare, hyresvärdar, butiksbiträden, grannar, brevbärare etc. Vart ska jag odla mina grödor på vintern? Hur skyddar jag maten om jag inte har elektricitet? Alltså jag inte så bra på sådant där, fast än jag sett massvis med överlevnadsprogram och så. På sommaren kan man ju odla sina grödor, kanske plocka upp eftersom, äta bär och annat. Man kanske kan torka alla frukter och bär och sedan göra soppor av dem på vintern, eller funkar inte det? Jag kan ju frysa saker i någon låda i snön på vintern, men det finns en problematisk övergångsperiod som kallas höst. Men man kanske lär sig sådant där successivt?
Boningen ska ju hållas varm om vintern med och då måste man elda något, men jag vill ju inte elda upp alla träd, åtminstone inte friska träd i frisk miljö. Man behöver ju sålla bland träden ibland om de växer för tätt och liksom kväver varann, men då måste jag lära mig se detta. Känns som att jag har mycket att lära.
Men har i alla fall insett det att jag inte funkar med människor, så jag borde isolera mig totalt från mänskligheten.
Kanske kan jag göra några enstaka undantag för några enstaka vänner som är snälla och vill mig väl och så och som älskar djuren (viktigast). Firfin får bo med mig och min kusin får hälsa på.
Trist bara att jag i så fall måste sluta med en av mina största intressen, att fotografera och filma.

Detta är visserligen inte helt primitivt och bortom alla människor totalt, men det är avskilt och lantligt läge, ett fint och mysigt hus (enligt min smak och Firfins gissar jag) med lada, snickeriverkstad och gästhus för t ex min kusin. Dessutom var det ju billigt. Jag vill flytta dit NU, bums. Kan odla mina grödor och bär och umgås med djur.
Jag skulle nog trivas där, på denna gård.
http://www.hemnet.se/bostad/gard-5rum-farila-ljusdals-kommun-vekanget-5-3996355
Firfin hittade detta hus/gård och två andra med och visade mig, men jag föll för detta.
Tyvärr kan vi inte köpa detta hus nu och jag har inte möjlighet att köpa det helt själv. =o(

Råttorna fick frisk luft

foto2494 (MMS)

Råttorna fick frisk luft. Det var varmt, soligt och i stort sett vinstilla, så vi satte in råttflickorna i en reservbur vi har och satte buren på bordet på balkongen. De tycktes njuta av den friska luften, nya intrycken och massa nya dofter. De var nog ute i kanske 1 1/2 timme, sedan började det komma lite vindar, så då tog vi in dem, eftersom råttor är känsliga för drag. Men jag tror det gjorde dem gott med frisk luft och så. De blev väldigt trötta när de var ute,, så stundvis låg de helt utmattade och vilade/sov.


Ängeln Roy

Idag runt 10-tiden på förmiddagen, så var det prick ett år sedan som Roy blev en hundängel.
Han var den vackraste hundkillen i universum! Roy var en underbar, go, söt, charmig, kelig, lekfull, vacker, rolig och social hund. Han tyckte om att vara med och vara nära. Han var en mycket speciell hund och hade sin egen stil och så.
Roy kom från Spanien och var en föredetta  gatuhund som hade turen att bli upphittad uppe i bergen och blev omhändertagen av SOS-animals, som tar hand om övergivna och oönskade hundar. De ger hundarna den vård och mat de behöver och de som är tillräckligt friska adopteras bort till människor i Spanien, Tyskland och Sverige. Roy hamnade hos mig. Jag och min kusin mötte upp honom på Arlanda natten till den 25/10-2002, ungefär klockan 03:00. Han var minst av de hundar som anlände från SOS-animals vid det tillfället. Det var en fantastisk känsla att möta honom där och ta hem honom, det kommer jag aldrig glömma.
Roy var en fantastisk hund och jag kommer aldrig glömma honom. Jag saknar honom oerhört mycket.
Jag hoppas han har det bra där han är nu.
Ni som läser och ser detta inlägg, kan väl skänka en varm och kärleksfull tanke till min älskade ögonsten Roy.

Här kommer bilder på Roy Fredriko de la Malaga.

061214
2006-12-14 Här var vi på väg hem från hans mormor (min mamma) och moster Ida (en dvärgschauzer, peppar & salt).
061215
2006-12-15 Roy låg i soffan och var lite tokig, busig.
070401
2007-04-01 Ute på promenad och undersöker.
Februari-2006
Februari 2006. Roy gräver i snön i Björklinge.
04-05-02
2004-05-02 Nere vid lilla badet i Björklinge.
061028
2006-10-28 Jag och min älskade ögonsten Roy.
2005200520052005
2005 i Björklinge vid stengropen.
080117
2008-01-17 Roys moster Ida och Roy ligger och vilar. Jag och Firfin var hundvakt åt lilla Ida.
080622
2008-06-22 Roy var på bushumör.
2008-06-22
2008-06-22
091229
2009-12-29 Roy ligger i sin stora säng.
2010-01-17
2010-01-17 Denna bild har ingen sett förut, eftersom den och några andra bilder låg kvar på ett minneskort jag hittade i kameraväskan i måndags (2/7).
100526
2010-05-26 Roy vilar på soffan.


ÄLSKAR DIG ROY!




Hatar människorasen

Varje gång jag hör/läser/ser om något dåligt som hänt/händer ett djur/flera djur/en djurart, så påminns jag om varför jag ska hata människorasen och hoppas på att människorasen dör ut i en pandemi, åtminstonde de som inte älskar djur och inte värdesätter djuren högre än människor. Jag menar hur svårt ska det vara att fatta att djur är oskyldiga, ärliga, naturliga varelser som är mer värda än korkade, hjärtlösa, giriga, hemska människor?!

Sista jättesköldpaddan av en speciell underart och som hette Georg, dog i Juni. En DJURART har alltså dött ut och det tack vare människor, eftersom de på 1800 och 1900-talet jagade och dödade dem för att få mat och olja. Det var väl för i helvete inte sköldpaddornas fel eller några andra djur fel heller, att de inte hade mat och olja. Djuren ska inte få sätta livet till för deras skull, de borde ha skött sina problem inom sin egen art (människokräken alltså). Djuren ska inte behöva sätta liven till för männoskors överlevnad. Vi är skylldiga dem att offra våra egna liv för deras skull tycker jag.

http://natgeo.se/djur/jaetteskoeldpadda-arten-geochelone-abingdoni-aer-utdoed?utm_source=nyhedsbrev&utm_medium=weekly_2012_7_2_51089

Om det skulle börja brinna i vår lägenhet här, då skulle jag vilja att man räddade mina råttflickor i första hand, för de är mycket viktigare och mer värdefulla än mig. Dessutom skulle jag aldrig kunna leva vidare med minnet att jag räddades framför mina råttflickor och att de fick plågas till döds. Tänk dig själv att brinna upp, fy fan!


(15:40)
Jag känner mig så förtvivlad, maktlös, ledsen, arg, ilsken, mordisk att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen med mig själv, efter att ha läst denna nyhet. Och sen då, att i samma text läsa att polisen inte gör något åt sådant här, så att det inte är någon ide att anmäla, det gör mig så jävla förbannad och ledsen. De utreder ju misshandel och mord av människor, så varför kan de inte utreda misshandel och mord av djur?! Förbannade jävla skitsamhälle!Och INGEN ska påstå att jag överreagerar, för man ska reagera starkt på sådant här.
Jag HATAR människor, HATAR dem! =o(


http://www.unt.se/uppsala/igelkott-ihjalslagen-med-trapale-1789648.aspx


Färgar håret

foto2484 (MMS)

Färgar håret.


Händelserika dagar

foto2480 (MMS)

Bilden är på mig och tagen idag 2012-07-04. Händelserika dagar. I lördags var jag, Firfin och en väninna på Parken zoo i Eskilstuna. Vi var där i sju timmar. Jag tog 673 foton och gjorde 45 små filmklipp. Vi hade det trevligt och mysigt där. I måndags var jag och Firfin på Furuvik djurpark i Gävle. Vi var väl där runt sex timmar. Jag tog nog runt 800 foton och gjorde 25 små filmklipp. Idag har jag varit hos psykologen och direkt efter det så träffade jag en väninna jag inte umgåtts med på flera år. Vi köpte lite fika till oss och eventuella fåglar och satte oss vid ån. Det var trevligt och mysigt. Just nu är jag väldigt trött och borde sova, men jag hatar trötthet och sömnbehov när det är oönskat. Jag vill bestämma själv när tröttheten ska komma och när jag ska sova.


RSS 2.0