Bilder från i dag

Tog några spontana bilder på t ex lilla Alleria i dag när hon slappade/vilade, sedan fotade jag himmelen på väg mot Gränby centrum i dag, för den såg riktigt cool ut. Brukar inte fota himmelen, eftersom bilder på himlar brukar göra sig tråkiga och "falla platt" på bild. För övrigt fotade jag en konstig lysande grej på himlen också som jag och Firfin såg. Vi kunde inte begripa vad det var och jag fotade det för att kunna förstora och titta närmare på det i datorn, men nej, vi vet fortfarande inte vad det är. Det ser verkligen inte ut som ett flygplan. Lägger upp bilderna med ljusgrejen längst ner.







Tre favoritdikter

Gustaf Fröding - En främmande man

Han var ej ung, ty håret hade grånat,
hans rygg var krökt av något tungt, han burit,
och livets färger hade livet rånat,
och djupa fåror hade tiden skurit.
Hans läppar voro fast tillsammanslutna
som kring en sorg, ett brott i det förflutna.

Förgäves log han stundom för att skyla
den grämelse, som ruvade och tärde;
om kall förtvivlan talte ögats kyla:
för mig har livet ej en gnista värde,
mitt skepp är bränt och mina vapen brutna,
jag lever än, men blott i det förflutna.

Han var så skygg, så tyst, så ödsligt ensam,
min själ blev vek, jag kände lust att gråta,
som var hans gömda sorg för oss gemensam,
jag ville in i denna tysta gåta,
jag ville öppna detta tunga slutna
och leva med som vän i hans förflutna.

Jag ville närma mig, jag ville bära
den tunga tyngd, som gjort hans liv eländigt,
men han vek undan, när jag nådde nära,
och mellan oss låg svalget vitt som ständigt.
Hans läppar voro fast tillsammanslutna
omkring det bittra tärande förflutna.


 
Dan Andersson - Vaknatt

I kvävande vaknätter ändlösa långa,
när minnen sticka som retade bin,
jag ber om en vårnatt igen av de många,
som eldat mitt blod till ett brinnande vin.

Jag ber om en vårkväll på rusiga ängar,
en enda - en lustarnas jäsande kväll!
En handfull av eldgräs från vildsådda sängar,
en sängplats av mossa på Vagnbergets häll!

Bakom mig gå vallarevisorna höga,
och hos mig är ingen och ingen mig ser.
Förbrunnet är det som har tröstat mitt öga,
och längesen är det som solen gick ner.


 
Dan Andersson - Jag har mod...

Jag har mod att möta mänskor,
stilla, sorgsna, veka mänskor,
de, som tysta bära bördor,
tunga, hemliga och heta.
Jag har mod att se med kärlek
in i deras skrämda ögon,
jag har mod att trösta dem, fast
själv jag utan tröst och vila
släpar steg för steg mot mörkret.

Somatisk undersökning

I dag var mitt sista besök på NVE i Ulleråker som hade med själva aspergerutredningen att göra. I dag fick jag genomgå en somatisk undersökning, han kollade blodtryck, reflexer, hur jag rörde ögonen, klämde på min mage, lyssnade på lungorna och lite annat. Jag slapp ta av något klädesplagg, men jag hade på mötet innan sagt att jag helst inte alls tog av mig ett endaste klädesplagg, så det var bra att han respekterade det.
Natten till i dag sov jag dåligt, kände mig för varm och svettig och hur jag än gjorde så blev det inte bra. Kände likadant när jag kom ut i friska luften, det höll i sig hela förmiddagen och lite efter lunch. Det var helt onödigt att jag tog med mig min vindjacka i dag, för den var för varm, det räckte gott med endast den tunna skjortan jag hade/har på mig.
Innan jag skulle med bussen till NVe, så slank jag in på Åhléns för att köpa mineralpuder, men det var på tok för varmt där och jag blev svettig och blev då rädd och gick snabbt ut där ifrån, så något puder blev det inte i dag tyvärr.
Tog några bilder på mig och dottern Tyrande nu i kväll, så här kommer dem.

Rått och fågel-begravningen

I söndags (14/10-2012) gick jag och Forfin till en skogsdunge och begravde våra små barn som gått bort senaste åren, samt en skadad koltrast vi tog hand om för ett par år sedan som tyvärr inte överlevde. Av olika anledningar så har vi inte kunnat begrava dem fören nu i Söndags, men nu vilar de i frid tillsammans, intill två enar. De ligger som i en en-lund. Vi la vita rosor på graven.
De vi begravde var Madicken, Hildur, Amalthea, Callisto och koltrasten Hedda. Vila i frid älskade små barn.

Två möten och en promenad

Först gjorde jag ett scrapboockingkort till mormor som jag skrev i och la i kopior på de papper från minnespärmen som innehöll namn på de som skänkt gåvor till t ex SOS-animals. Efter det så knatade jag i väg till min arbetsgivare och fyllde i en tjänstledighetsansökan och snackade lite i någon halvtimme. Jag har en snäll och omtänksam arbetsgivare och i dag gav hon mig en komplimang, hon sa att jag är modig som går igenom det jag gör.
När jag var klar hos henne så tog jag bussen till stan och knatade upp till juristen på kyrkogårdsgatan där jag skrev på en fullmakt för att han ska kunna sälja obligationerna och betala mammas sista räkningar. Efter det blev det en promenad genom kyrkågården och sedan ner till stan, på vägen ner strax innan Stora torget så möts jag av ett demonstrationståg som mest bestod av ungdomar. Ungdomarna ville ha kvar GUC. Själv vet jag inte vad GUC är.
Var in en kortis i en tygaffär (Köpte ingenting) innan jag tog bussen hem.
Mina fötter, smalben och knän har inte haft det så lätt i dag känner jag ...
Jag tog ju en del foton på min promenad och några på mig och råttflickan Maiev när jag kommit hem, dock inte med min systemdigitalkamera, utan med min lilla videokamera/kamera, så kvalitén är ju inte super.
Första bilden är en bild på Gustaf Frödings grav. Jag har alltid tyckt om Gustaf Fröding.
 

Höstbilder

 
Foton jag tog under långpromenaden med Firfin den 11/10-2012. Vi var bl a på kyrkogårdarna i stan i Uppsala och i en av universitetsbyggnaderna. Firfin är med på ett par bilder.



 

Svett & frossa

Hela gårdagskvällen, natten och morgonen har jag frysit och svettats om vartannat och knappt fått någon sömn. Tog tempen nyss och jag tycktes ju inte ha någon feber alls enligt den. Jag känner mig inte direkt sjuk i övrigt. Mådde lite illa tidigare på kvällen i går, men det gick ju över. Har en inflammation i en fot på grund av överansträngning och överbelastning, men det har jag ju haft i nästan en månad nu utan att för den skull ha känt frossa och svettats om vartannat. Vad händer egentligen?
Hoppas ett saltbad och glass kan hjälpa mot detta.

OETISKT! DJURPLÅGERI!

Skulle Du vilja utsättas för detta barbariska sätt att dö på? "... kyckling efter kyckling hängs upp levande i fötterna, bedövas i ett elektriskt bad och sedan får halsen avskuren mot en roterande klinga."
Jag tycker det är fruktansvärt hemskt och oetiskt Det är djurplågeri och inte det minsta kärleksfullt och omtänksamt sätt att behandla ett värdefullt och vackert djur på. Så fruktansvärt tragiskt och det gör ont i mig att sådant här pågår dagligen.
FY FAN säger jag! Blir så upprörd! =o(
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15575604.ab

Nöjd med dagen

I dag (eller snarare igår, eftersom klockan är runt 2 på natten) gjorde jag bland annat en sak jag helst inte gör om, jag gick med en liten trilla till Willys och köpte mat (en full ganska tung påse), sedan vidare till Arken zoo och band fast en säck med 55 liter "Toa-lätt" och en påse med 20 liter hö (Hade tänkt mig största säcken, men det var totalkört, fick inte plats på långa vägar.). Sedan knatade jag och mina trasiga fötter och knän med all denna packning hemåt. Det var skitjobbigt och jag var blöt av svett och det rann i pannan. Så det gör jag helst INTE om. Hatar svett och mina trasiga fötter och knän. =o(
Efter det så knatade jag och mötte upp "S" vid 4H-gården för en fotopromenad med hösttema. Vi tittade på söta grisarna som bökade runt i gyttjan, fikade lite vid "Samlingsstugan", gick runt en del i över en timme, kanske två timmar. Vi pratade och jag tyckte vi hade trevligt och är glad att hon kunde komma med kort varsel och att hon blev glad av att jag ringde henne för en fotopromenad. Jag gillar att göra folk glada. Tack så mycket "S" för en trevlig promenad. =o)
Sedan hamnade jag på Gränby centrum och köpte två påsar med mat. Hade väldigt ont i fötterna vid det laget och det var en pärs att stapla hem, fick bita ihop och fokusera på målet och så och försöka bortse ifrån att jag hade så värkande fötter och försökte tvinga mig att inte halta och att hålla en ganska snabb och regelbunden takt.
Hem kom jag till slut och jag är nöjd med dagen, känner att jag gjort bra saker, även om fötterna klagar.

Ny dag, fast ändå inte ...
*Suckar* Min tvättid började kl 15 och strax innan jag skulle gå ner och stoppa in tvätten, då hör jag centrifugen och ja, då är det ju någon där. Blev osäker om jag hade tid, så gick ner utan tvätt för att kolla om jag har tvättid och det har jag. Hör att det är en tjej och en liten unge i tvättstugan. Gick upp igen utan att gå ner med tvätten, för jag hatar att träffa på folk som jag måste utbyta något ord med om ens ett "Hej" och att dessutom behöva bemöta en liten unge blir för mycket, då jag är rädd för barn (Ja man kan faktiskt vara det. Tycker i alla fall att barn är söta och det kan funka för mig om de låter mig vara, är skötsamma, artiga och inte är högljudda och flaxar omkring som vildar. Spädbarn är inga problem för mig.). Skit! Jag måste få tvättat ju! I lördags orkade jag inte när jag hade tvättid och vi har tre fulla IKEA-kassar med tvätt och en full tvättkorg. Orkar inte med förbannade motgångar och krångel!!! Hatar att bo i hyreshus och ha massa grannar och så. =o(
Får väl chansa att gå ner nu då och hoppas att mamman och barnet lämnat tvättstugan så jag får vara ifred där. =oP
*Sur* Kom ner med tvätten och där inne var en tant, en tjej och en liten unge och tjejen sa till mig att de höll på torka. Ursäkta, frågar man inte först om det är ok att man gör det, det har jag då gjort de få gånger jag blivit försenad i en tvättstuga. Med nya tvättstugesystemet då man bara kommer in om det är ens egen tvättid, så frågar jag inte, utan då får jag stå mitt kast och ta upp den blöta tvätten och hänga upp i lägenheten. En del av poängen med att bara den som tvättar ska kunna komma in i tvättstugan är ju stöldrisken, för folk stjäl ju då och då andras grejer i tvättstugor.
För mig är tvätten en privat angelägenhet, i helvete att jag vill att folk ska se vad jag har för underkläder eller så!!! Det är illa nog att fönstren i tvättstugan inte har persienner eller gardiner, så att jag alltid måste tänka på vad jag gör med tvätten, åt vilket håll jag står och så.
Tappade ett par trosor på golvet när jag la in tvätten nyss och jag tog upp dem på sekunden och tyckte det var aspinsamt att de kanske såg dem, då de stod vända mot mitt håll bara någon meter ifrån mig. Fick högre puls och ville bara sjunka ner i underjorden.
Snart ska vi väl få igång vår egen tvättmaskin här hemma och då slipper jag i alla fall tvätta underkläder och så i den hemska tvättstugan där folk kan se in.

Mamma skrev detta 1987

Sitter och läser om sådant mamma har skrivit och läste bl a detta;
"Jag undrar om jag kommer att överleva sorgen den dag min hund går bort?
-Jag med mitt sårbara inre.
Det är ju bara en hund. Alla hundar ser ju likadana ut. Köp en ny! En hund kan ju inte tänka, inte prata - dom fattar ju inget. Fel, så förbannat fel! Jag säger som Petra "Det är synd om Micca som ser ut som en hund fast hon är en människa ..." "

Skrivet torsdagen den 17/12 1987 när jag var 8 år gammal.

Och nu läste jag bl a detta;
"-Kom och titta på min hoppsäng!
Där hoppar hon och studsar och far nästan ända upp i taket.
Eller så sitter hon på hoppsängens kant och klipper och klipper.
-Titta, saxen är hungrig, säger hon.
En gång klippte hon av en stor tuss från sitt långa hår, ett nattlinne fick ett hål, ett kuddfodral fick vi kasta och ett par nya byxor fick lagas på ena benet."

Min mamma skrev detta när jag var liten på 80-talet.

Det är roligt att läsa vissa saker mamma skrivit om mig, saker jag sagt och gjort, som nu läste jag detta;
"Det var en dag hon satt där på hoppsängen i färd med att ta på sig skorna. Hon tyckte det var hemskt jobbigt att hon hade två fötter som skulle ha skor på.
-Jag har massor av fötter ...
En annan dag stod hon och tittade ut genom fönstret. Hon hörde bullret av osynliga reaplan från himlen.
-Vart ska månen nu då? (Fullproppad som hon blivit av naturens fenomen ...)"

Mamma skrev detta på 80-talet när jag var runt 4 år gammal.

Och nu läste jag detta som min mor skrev 1984 när jag var cirka 5 år gammal;
"Vi gick på bio, Petra var hos Toivi. Hon såg en stor, stor bussliknande lastbil med släp på Kungsängstorg: " Men vilken stor leksaksbil!""

Fortsätter läsa sådant mamma skrivit, har gjort det i flera timmar nu, så pass att min kropp värker. Läste i alla fall nyss detta;
"Petra rev av ett hushållspapper och torkade försiktigt bort tårarna på mina kinder.
-Är du ledsen för att pappa inte tycker om dig? Men det gör han ...
Hon tog två enkronor ur sin börs och gav dem till mig.
-Åh, Petra Petra! Du är så snäll mot mamma!
-Jag är skitbra!"

Mamma skrev detta torsdagen den 14/6-1984, då var jag nästan 5 år gammal.

TASSAVTRYCK PÅ LUSH

I dag 3/10-2012 var jag förbi Lush vid 13:45 enbart för att lämna ett så kallat tassavtryck och köpa en vargtasstvål, fast vargtasstvålen var ju slut, så köpte en vegansk uppfriskande, citrusdoftande badbomb i stället. Skrev på protestlistan också såklart.
Här är en bild på mitt avtryck med text bredvid.
Trevligt att få vara delaktig i denna kampanj för djurens bästa, det vill säga att bojkotta pälsindustrin.
Den som kom på denna kampanj på Lush borde få en bragdmedalj.
I min text står det " Djuren är värdefulla och förtjänar kärlek, omtanke och respekt./Petra Ögren".
Denna kampanj håller bara på några dagar till, så om ni har vägarna förbi Lush i St:Pers gallerian i Uppsala nu i dagarna, lämna gärna ett rött tassavtryck och skriv på protestlistan. Det tar ju bara några minuter och det ger en skön känsla av att man deltar i något bra och är kul.
Hur ofta får du kladda ner händerna med färg och göra ditt avtryck på ett skyltfönster och skriva några rader bredvid dessutom?

 
 
 

RSS 2.0