Gårdagens höjdpunkter

(08:50)
Jag hade en dålig dag igår, det hände en sak som fick mig ur balans. Jag kände att jag blivit överkörd och dumförklarad, vilket är känsligt för mig då jag blivit det i hela min uppväxt. Jag upplever ofta människor som ondsinta och elaka, som kalla och okänsliga. Jag upplever det så för att det är så. Människor får mig att mer och mer vilja isolera mig, de får mig att inte vilja gå utanför dörren, de får mig att vilja undvika nästan all kontakt med människor.
Känner fortfarande att jag vill sluta med bågskytte och aldrig mer gå en kurs eller utbildning eller liknande där det innebär att vistas med/bland folk. Ska jag gå någon kurs så tänker jag plugga allt hemma innan och sedan bara gå och tenta av den.
Det går ju inte att vistas bland folk, alltid är någon som ska göra en ledsen eller upprörd.
Sånt är livet kan nog vissa tänka och säga, men det accepterar jag inte, man kan fan inte bara stå och ta emot skit som bryter ner en totalt. Jag menar ska jag säga till den som klagar över att ha blivit våldtagen på stan att "Sånt är livet, det är smällar man får ta", eller till pensionären som blir omkullknuffad och rånad " Ja men du vet det är sådant man får ta, sådant man får stå ut med, det kallas livet"?
 
Jag beslöt mig för att tröstäta och sedan gräva ner mig under ett täcke.
Detta blev min tröst. Inte mycket till tröst, men det fanns inget annat sätt för mig som jag kom på eller kunde göra i det läget.
 
 
 
 
Men nog om det jobbiga. Jag hade faktiskt två höjdpunkter på kvällen, den första upptäckte jag runt 19-tiden. Jag satt i soffan och såg plötsligt att det var som sepialjus ute, världen var gulorange och det såg väldigt underligt ut. Jag tog några foton från fönster och ballkong. Himlen förvandlades och blev mer och mer fantastiskt vacker och häftig.
Här kommer några helt oredigerade mobilbilder. Säger det för att man kanske kan tro att de är redigerade när man ser styrkan i färgerna på himlen.
 

 
 
 
Gårdagens andra höjdpunkt var när Firfin kom hem igår kväll när jag låg i badet och så frågade han mig "Visste du att Eos är ute och går på köksgolvet?" (Vet inte om det var ordagrant så han frågade, men ungefär så löd frågan. Jag hade ingen aning om att Eos var ute och patrullerade, för innan jag la mig i badet så var hon i buren.
Det var verkligen en trevlig överraskning att hon helt själv har gått ut ur buren ner på köksgolvet. Äntligen!
Alltså vi har ju öppet åt dem dygnet runt i stort sett, för att de ska kunna gå ut och vistas på köksgolvet. Vi har filtar, kojor och mystunnlar på köksgolvet till dem.
Vi (jag och Firfin) tyckte det var roligt att Eos nu tagit steget ut och nu hoppas vi att hon kommer göra det mer och mer och förhoppningsvis också locka med sin syster Selene ut på utflykter på köksgolvet.
Jag är så glad över Eos framsteg, att hon tog mod till sig och gick ut själv och utforskade.
De har ju varit på köksgolvet flera gånger förut, men vi har lyft ut dem på köksgolvet då. De är ju till exempel på köksgolvet när vi städar deras bur.
De är så söta och charmiga de små lurven. Jag älskar dem.
 
 
 
I dag ska jag ha boendestöd klockan 13. Vi ska gå till Gränby centrum och köpa lite mat, bara några produkter, inget storhandlande, det har jag inte ens råd med tror jag.
Om vi har tid så går vi förbi 4H-gården med och gosar lite med killingar, getter, grisar, tittar på hönsen och kor och kalvar och får och lamm. Vi lär nog se hästarna med där i någon hage. Men vi får se vad som hinns med.
 
I kväll är det bågskytte på vichan ute i ingenstans, men tveksamt att jag åker med dit, det är ju folk där som kan skada mig psykiskt.
 Hmm... tåls att fundera över.

Kommentarer
Postat av: pärlan

Halloj, vad kul att Eos vågade sig ut =) det är kul när djuren utvecklas och vågar mer än tidigare.
Själv har jag en kanin som vågar ta sig runt i lägenheten mera, helt plötsligt en dag =)

Härliga moln bilder, det är svårt att fånga himlen utan att det ser platt och tråkigt ut

Svar: Ja det var väldigt glädjande att lille Eos vågade sig ut, tror det var att likna med den känslan en förälder känner när de ser sitt lilla barn ta sina första steg.
Kul med ju att din lilla kanin börjat utforska mer av lägenheten.

Tackar så mycket. Ja moln är ju oftast helt hopplösa att fånga på bild så de inte ser tråkiga och platta ut.
Scratchblack

2013-04-25 @ 00:16:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0