Torsdag fram till i dag

Torsdagen den 22/8 så var jag först hos arbetsterapeuten och det finns väl inget så mycket att säga om det, det gick hyfsat bra där. Dock var det en mindre lyckad busstur på vägen dit. Jag har flera gånger sett till chaufförer som skällt på folk som inte haft biljetten klara att visa i mobilen (de som köper biljett via sms som jag gör), så det har ju lett till att jag inte vågar kliva på bussen förrän jag verkligen har en biljett i mobilen klar att visa. Nu var det så att jag hade en biljett, men precis när jag klickade på biljetten bland alla sms i mobilen så kom det ett sms, så jag råkade då öppna det smset istället för biljett-smset. Jag backar såklart ett steg i mobilen för att komma till sms-menyn för att så att säga göra om och göra rätt. Jag vill ändå visa chauffören att jag ska med, så jag hade gått fram till bussen, men stannar några sekunder då för att klicka fram biljetten, detta handlade ju om sekunder, men chauffören sa med otrevlig ton " jaha kan du ta och kliva på bussen eller", jag sa "javisst" och klev på. Visade biljetten till kärringhelvetet som inte kunde åstadkomma någon form av leende eller ett hej eller så.
Hela resan gnällde hon surt om än det ena och än det andra som störde hennes framfart med bussen.
När jag skulle kliva av så ville jag protestera på mitt eget lilla diskreta sätt mot att hon haft så förbannat brottom med att jag skulle kliva på bussen, så jag nästan halvsprang från min plats och ut genom dörren på bussen. Hon fattade väl kanske inte alls den piken, men ändå, jag hade fått protestera på mitt sätt vilket kändes lite bättre inombords.
Den där chauffören hade ingen orsak att vara otrevlig mot mig. Jag som redan hade det extra jobbigt den dagen mådde ju sämre när hon bemött mig sådär, jag tog faktiskt illa vid mig och blev väldigt arg och ville slakta kärringhelvetet.
 
Bild från väntrummet på NVE.
 
 
 
 
 
På kvällen hade vi tid för marsvinen hos en lokal veterinär vi aldrig varit hos, men det visade sig att han inte hade tillräckligt bra kompetens kring marsvin så han rekommenderade en annan veterinär i Uppsala och tog inte ens ens betalt för något besök, han tyckte inte att det kändes rätt att ta betalt när han inte kunde hjälpa oss.
Den andra veterinären som tydligen skulle vara bra på gnagare, hon hade så korta och knepiga öppettider och hade dessutom inte öppet på fredagar. Det blev att vi ringde vår ordinarie veterinär i Sigtuna ungefär. Vår veterinär Marianne där är suveränt bra, snäll och trevlig och bryr sig genuint, men det tar ju cirka 30 minuter minst att åka dit och då måste vi hyra bil för att det blir tokdyrt att åka taxi dit och hem. Nu blev det ju så att vi fick hyra en bil ändå och bara den kostade väl runt 700 kr. Självklart är våra marsvin värda den bästa vården och så, men vi är ju inte gjorda av pengar och hyrbilspengarna hade ju kunnat hamna i våra djurs veterinärkassa i stället.
Marsvinen hade gått ner i vikt och vi ville kolla upp varför och så. Veterinären kände igenom dem, lyssnade noga på dem, kollade mun, nos, ögon och tog blodprov. Vi väntar nu svar på blodproverna, ett av proven får vi nog svar på på måndag men det andra (ett sköldkörtelprov) får vi svar på om någon vecka. Tydligen går det en våg nu av sköldkörtelfel bland marsvin så därför ville hon kolla det och det är ju bara bra att hon kollar upp allt.
Vi fick bekräftat vad vi trott om Selenes ögon, för vi har nämligen varit ganska övertygade att hon ser dåligt och veterinären sa att hon ser väldigt dåligt, utöver det hittade hon två små cystor som vi skulle hålla koll på så att de inte växte till sig. Utöver synen och cystorna samt att de väger för lite nu då (mest Selene som har för låg vikt) så såg allt bra ut. Nu väntar vi på blodproverna, det skulle kunna vara så att de har någon infektion som orsakat viktnedgången och i så fall får vi väl antibiotika att ge dem så att de  förhoppningsvis blir friska och lägger på sig. De är ju i alla fall pigga, tigger, äter, dricker, bajsar och kissar.
Firfin åkte själv med marsvinen till veterinären igår eftersom att jag mådde så dåligt och var så väldigt orolig för marsvinen.
Firfin sa när han kom hem att det inte var någon akut fara med marsvinen och vi hade fått beröm för att vi var bra djurägare och marsvinen fick beröm för att de var så otroligt snälla och lugna. Veterinären och djursjukvårdaren där sa att våra marsvin nog var de mest ompysslade marsvinen de träffat på. Det värmde gott att få höra det, få höra att vi gör rätt och att vi gör bra och så. Jag är ju alltid så orolig för att göra fel eller inte göra tillräckligt och så.
Som sagt, bra veterinärmottagning verkligen.
 
Medan Firfin var hos veteinären med marsvinen så städade jag deras bur. De fick alspån denna gång eftersom det var det enda burbottenmaterial vi hade hemma.
 
 
 
 
Firfin köpte hem finaste råttfodret till råttflickorna, torrfodret heter Oxbow Regal Rat. Han köpte en påse med 1,3 kg torrfoder för 135 kr. De gillade fodret alla råttflickorna så det var ju kul.
 
 
 
 
 
Den första veterinärmottagningen lokalt som vi besökte hade fräscha och trevliga lokaler och de som jobbade där var väldigt trevliga och har man en hund eller katt till exempel så är det nog ett bra ställe att gå till.
Bilder därifrån.
 Tog dem när vi var där. Först är det väntrummet med terarier (det bor en fin ödla i det stora) och sedan mottagningsrummet där det fanns en soffa och två fotöljer.
 
 
 
 
Hela förmiddagen i fredags 23/8 så satt jag som på nålar hemma och väntade oroligt på besked om marsvinen från Firfin. När han kom hem vid 12 (han hade tid klockan 8:30 så det tog ju sin tid, mest var det Agria som tog tid med direktkorrigeringen) så kände jag mig lugnare. Utan marsvinens försäkring så hade besöket kostat sammanlagt cirka 5000 kr, nu kostade det istället strax under 2500. Tur vi har dem försäkrade.
Kände mig i alla fall tillräckligt lugn sedan för att åka och skjuta pilbåge med Firfin och vår långbågsinstruktör. Vi frågade om han ville följa med och det ville han, så för en skull fick han bli skjutsad, annars brukar det ju vara han som skjutsar oss till skyttebanan de dagar det är bågskytteskola. Det var kul att han ville följa med och vi tre hade en trevlig tid på skyttebanan (utomhusbanan). Långbågsinstruktören visade mig ett nytt sätt att skjuta på som jag provade och det var riktigt kul faktiskt, men så tror jag inte man får skjuta när vi har bågskytteskola. Han sa även att sedan vill han lära mig att kunna gå samtigt som jag skjuter, man går då inte rakt fram som vanligt, utan man går frammåt fast i sidled för att hela tiden ha rätt skjutposition.
 
När vi lämnade in bilen så var det en ung kaja där med trasig vinge, den hängde ner och den kunde inte flyga, jag såg den göra ett flygförsök och fick då bekräftat att den inte kunde flyga. Jag riungde till den tjej inom KFV som har hand om skadade vilda smådjur i Uppsala och Enköping, djur som till exempel fåglar, igelkottar, ekorrar och så. Tyvärr svarade hon inte, men jag pratade in på svararen vart jag befann mig och att det fanns en skadad ung kaja där som inte kan flyga. Firfin gick in på macken och köpte lite mat till kajan, vi strödde ut bröd där, vi kunde göra så mycket mer tyvärr.
Kajan (dålig bild med ändå).
 
 
 
 

Jag har blivit sugen på att köpa en rundbåge. Det finns ju olika långbågar och min är en plattbåge. Både plattbågar och rundbågar har tydligen funnits ungefär lika länge på jorden.
Ska inte köpa någon rundbåge nu, men kanske om några månader. Kommer köpa en lite starkare pilbåge då, en pilbåge att växa i. Har en 30 pounds pilbåge nu och kommer nog välja att köpa en andra pilbåge med 32 eller högst 35 pound. Ska diskutera det med vår långbågsinstruktör.
 
Jag har ju beställt grejer för att göra nya pilar, denna gång blir det träpilar med riktiga fjädrar från kalkon i blått och svart. Fjädrarna är veganvänliga, de har det som krav inom bågskytte att fjädrarna måste vara sådana som fåglarna har tappat av sig själva och det är ju väldigt bra.
Det blir Firfin som fixar i ordning pilarna åt mig.
Kommer vara mer orolig att skjuta sönder eller skjuta bort träpilarna tror jag.
Återkommer om några dagar med bild på mina nya pilar. Paketet med pilskaften, fjädrarna och pilspetsarna kom igår fredag så vi hämtade hem det, dock kommer trälacket och tråden till fjädrarna i ett annat paket som inte hunnit komma ännu.
 
På kvällen fixade Firfin detta goda till middag till mig.
 
 
 
 
 
Min profilsida på flickr.
 
 
 
 
 
 

Lite uppdatering nu då

(10:50)
Till middag torsdagen den 15/8 blev det detta (Firfin lagade såklart).
 
 
 
 
 
Fredagen den 16/8, ja undra vad jag gjorde då? Jag var hemma i alla fall och satte inte ett fot utanför dörren. Hade haft mycket under veckan som tagit all min energi och behövde verkligen en vilodag.
Firfin tror jag var galen nog att cykla till bågskyttebanan och skjuta pilbåge och sedan cyckla hem igen. Det är lite över en mil dit och tar 40-50 minuter att cyckla dit.
 
 
Det jag minns från lördagen den 17/8 är väl att jag städade åt marsvinen.
 
 
På söndagen den 18/8 så gick för att köpa mer Toa-lätt på Arken zoo, men det var slut och då tittade vi på Al-spån och det fanns i två storlekar på påsarna och jag hade hört att Al-spån var bra och kollade inte så noga på priset. Vi ryckte åt oss två 25-literspåsar med Al-spån som vi trodde kostade 69 kr styck (det var en prislapp under som det stod det på och jag tänkte inte på att det kunde vara priset för lilla påsen) och betalade. Jag tänkte inte på vad jag betalade eftersom jag pratade med kassörskan, en trevlig ung tjej.
När vi börjat gå hemmåt så kollade jag kvittot och det visade sig att jag betalat 278 kr för dessa två påsar Al-spån. Påsarna var ju hälften så små som Toa-lätt säckarna vi brukar köpa och vi trodde att båda alspånspåsarna skulle gå åt under dagens städning av råttburarna. Kan säga att det räckte gott och väl med en påse till båda råttburarna. Råttorna blev väldigt förvånade över det nya bottenmaterialet och undersökte det noga, men de verkar uppskatta det och alspånet känns fräschare faktiskt.
Det funkar bra till råttorna men jag är tveksam att det funkar bra till marsvinen eftersom de pissar störremängder och jag vet inte om alspånet klarar att absorbera så mycket.
 
 
 
 
 
Måndagen den 19/8 så var jag först till min psykiatriker klockan 9 för att förlänga min sjukskrivning och det gick ju bra, men det var jobbigt med en så tidig tid, jag hann inte äta frukost och i och med det så glömde jag ta min morgonmedicin som jag brukar ta tillsammans med frukosten, men jag tog den när jag kom hem sedan.
Mellan klockan 13 och 15 hade jag boendestöd, vi ägnade tiden åt att prata om hur sommaren varit och om nuläget och lite annat. Det var första gången jag hade boendestöd i höst eftersom hon varit på semester och jag ville inte ha någon vikarie under tiden.
På kvällen åkte jag, Firfin och vår långbågsinstruktör till bågskyttebanan utomhus och skjöt pilbåge och det gick rätt bra, jag var hyffsat nöjd med min prestation, blev nog mest träffar inom rött och gult fält på måltavlan.
 
 
 
Igår tisdag den 20/8 så var jag till en psykolog (jag aldrig träffat) på arbetsrehab i Ulleråker för ett bedömningssamtal inför Grön rehab. Det gick bra, men han sa att det kunde bli väldigt jobbigt för mig på Grön rehab men att jag såklart var varmt välkommen att delta om jag vill. Jag ska delta ändå så får se hur det går, kraschar jag så kraschar jag och då får jag väl försökra kravla mig uppåt, även om det kan ta några månader kanske. Det blir en rejäl utmaning detta, men ingen jävel ska komma och säga att jag inte ens försökte.
 
Lite bilder från gamla sjukhuset i Ulleråker där jag var. Sista bilden är en fosil jag fotade på ett trappsteg på väg upp till Arbetsrehab.
 
 
 
 
 
Skulle möta en vän vid Psykiatrins hus sedan och jag beslöt mig för att promenera dit från Ulleråker. Det tog väl kanske 30 minuter, men jag stressade inte direkt då.

Detta fotade jag på min promenad till Psykiatrins hus.
 
 
 
 
När jag och min vän passerade Svandammen på väg in till stan då såg vi till vår (i alla min) stora förvåning att det var två silltrutar (Larus fuscus) där. De måste ha varit mellan 1-1/2 år gamla eftersom de hade den fjäderdräkt de har vid 1 års ålder, men dräkten såg ut att vara på väg att bytas till den dräkt de har vid 2 års ålder.
 
 
 
 
 
Jag och vännen gick till en japansk restaurang (som jag och Firfin ofta går till) och åt varsin grönsakswok.
Det var trevligt att träffa vännen.
 
 
 
I dag onsdag den 21/8 så slappar vi hemma jag och Firfin och alla våra barn. I kväll blir det dock bågskytteskola. Det är märkestagning i kväll så Firfin ska skjuta upp för svarta pil och jag ska skjuta upp för vit pil. Hoppas vi lyckas denna gång. Det blir mitt första märke jag tar om jag klarar det och Firfins andra märke.
 
 
 
Just ja, jag har under dagarna lagt upp fler bilder på min flickr-sida.
 
 
En intressant länk om att psykologer vill kunna sjukskriva.
 
 
Här är en länk till en berättelse jag skrivit som finns publicerad på sjalvhjalppavagen.se.
http://www.sjalvhjalppavagen.se/template01.asp?level=4&sorting=12&sitekey={4EE7C1AC-7309-4648-9D46-A88872EAA859}&pagekey={851AF8CB-07DA-49A2-BDB2-AED067B97BA8}
 
 
 
 
 
 

Vilofredag

(11:00)
I dag ska jag vila hela dagen, alltså inte kanske ligga i sängen hela dagen, men vara hemma och försöka bara ta det så lugnt som möjligt. Det blev lite väl mycket för mig i veckan.
 
Igår var jag till psykologen på eftermiddagen där vi tog upp några punkter och pratade om. Vi ska börja jobba mer med kommunikation och försöka hitta en plats för mig i samhället så att säga, för jag känner att dels har jag svårt med kommunikation, hur och vad man pratar om med olika människor och svårt att förstå vad folk menar när de inte formulerat sig tydligt och konkret till exempel. Angående att hitta en plats i samhället så är det så att jag känner att "jag trillat mellan stolarna", jag platsar inte bland de så kallat sjuka och jag platsar heller inte bland de så kallat friska. Visst, jag är sjuk, men jag tar inte massa överdoser längre och jag skär inte sönder mig med vassa saker mer än högst 1-3 gånger per år, jag har inte varit inlagd på psyket sedan 2008. Jag delar liksom inte riktigt samma verklighet som de sjuka som tar till desperata åtgärder för att dämpa sin inre smärta.
 Det är svårt att förklara hur jag menar, men kanske ni som läser kan förstå vad jag menar? Jag känner mig utanför båda världarna. Jag mår dåligt inuti mig själv och jag vill inte leva, men numer försöker jag fylla dagarna med sådant som ger mig positiv energi för att jag ska orka med kampen för min överlevnad. Självklart finns det dagar jag måste göra sådant som sänker mig och tar energi, men just därför är det ju extra viktigt att jag unnar mig och ser till att jag fyller på med positiv energi genom att t ex ta mig till någon damm eller och skog och titta på fåglar och andra små söta varelser. Jag har dagar jag absolut inte har någon ork och då jag kanske även är ensam hemma och börjar grubbla och dra ner mig själv tills jag kanske sitter och gråter eller så börjar jag tänka på alla elaka människor som förstör, sårar, skadar djur och så blir jag väldigt arg och kan inte släppa ilskan.
När jag är bland de så kallat friska så kan jag känna att jag blir dissad, ignorerad, att folk inte vill ha med mig att göra, att folk inte orkar eller våga lyssna på mig så fort jag nämner något negativt som att jag till exempel är rädd för sociala situationer eller nämner att jag har diagnoser eller att jag är sjukskriven på grund av psykiska problem.
Jag måste ju få vara jag, jag har mitt bagage och det kan jag inte ändra på, jag kan inte rå för att jag har psykiska problem, jag kan inte rå för att jag har fobier och rädslor. Jag mår dåligt ibland, jag har ont om ork och jag kan banne mig inte rå för det. Måste jag vara någon högintelligent pajjas för att få vara med bland de friska, måste jag ha massa kunskap om allt möjligt, måste jag vara frisk, alltid glad och skämtsam och på bra humör för att få vara med? Jag är väl för fasiken inte en robot, jag är en människa med en historia, med massa känslor och tankar. Jag kan bli ledsen, förbannad, besviken, sorgsen men jag kan även känna glädje stundvis.
Bara för att jag till exempel har asperger så betyder det inte att man inte kan prata med mig, så betyder det inte att man inte kan säga hej till mig, så betyder det inte att man ska ignorera mig och låtsas som att jag inte existerar. Att jag har psykiska problem, att jag har diagnoser gör mig inte till en korkad idiot, jag är inte dum i huvudet.
Jag känner mig ofta utanför, jag känner mig ofta ignorerad, jag känner ofta att folk inte orkar med mig, inte vill lyssna på mig, inte vill ha mig i sitt liv, jag kan se hur folk kan se ut som om de vill krypa ur sitt skinn och fly när jag pratar med dem. Är jag så hemsk, är jag en pest, är jag ett virus? Tydligen.
Vi får se vart allt leder, vart behandlingen leder och vart jag hamnar, om jag finner en plats för mig i samhället, ett sammanhang jag kan trivas i och bli omtyckt i.
 
 
 
Har i dag laddat över alla bilder till datorn som jag tog den 12/8 och 13/8. Det visade sig inte vara så många bilder som jag trodde, men jag tog 592 bilder på Furuvik 12/8 och jag tog 390 bilder i Uppsala den 13/8.
 
 
Snart ska Firfin laga lunch till oss, det blir nog sojabitar marinerade med BBQ-sås och till det fullkornsbulgur och sallad.
 
 
Får se om jag börjar redigera några bilder i dag, måste först gå igenom dem och radera dem jag inte vill ha kvar.
 
 
 
(20:10)
Det blev pannkakor till lunch istället.
 
Jag har i dag gått igenom alla bilderna jag laddade upp i datorn i dag. Har fått ner de 592 bilderna från Furuvik till 340 bilder än så länge och jag har fått ner de 390 bilderna från Uppsala till 149 bilder.
 
Det blev att vila ett par timmar i sängen fram till klockan 18 och sedan titta på parkourtävling i en timme på TV.
 
Har lagt upp flera bilder på min flickr-sida i dag, så gå gärna in och kolla där, det skulle glädja mig. Bilder är en stor del av mitt liv, att fotografera betyder mycket för mig.
 
http://www.flickr.com/photos/vegan-petra/

Blodprov, tandlagning och pyssel

Igår tisdag den 13/8 så följde Firfin mig till min blodprovstagningstid på reumatologen klockan 9:45. Det tog en stund där då sköterskan inte kunde finna mina blodkärl och när hon fann ett som hon prövade sticka i så kom det inget blod. Sedan stasade hon andra armen och började leta blodkärl där och där fanns det inga heller och klappade på armvecket för att locka fram blodkärlen men de ville inte visa sig, sedan hällde hon varmt vatten i en plasthanske och la på armvecket och under tiden gick hon och hämtade en kollega som skulle hjälpa henne med att fixa blodproven på mig. Strax innan kollegan kom så såg sköterskan att blodkärlen börjat visa sig lite. Sköterskan stack mig igen då med en "Butterfly" medan den andra sköterskan fångade upp blodet i de 7 provrören, för ja denna gång kom det blod tack och lov.
Här är en bild från det lilla väntrummet på reumatologen. Bilden visar väl ungefär halva väntrummet. Det är ett väldigt litet väntrum där.
 
 
 
 
 
Efter blodprovstagningen gick jag och Firfin ner till Fyrisån och satte oss på en brygga i Stadsparken och tittade på änder och fiskstimm. Molnen såg fina ut tyckte jag, lite dramatiska eller vad jag ska säga. Firfin såg väl inte så många moln eftersom han efter en liten stund la sig ner på bryggan med kepsen över ansiktet och vilade lite.
Jag tog några bilder.
 
 
 
 
 
Efter bryggan åt vi kinesisk grönsaksgryta på en sushirestaurang vi brukar äta på vid centralstation.
 
I väntan på att det skulle bli dags att gå till min tandläkartid jag hade 13:50 så satt vi vid centrastation där jag fotade humlor, bin, en fjäril och småfåglar.
 
Det gick faktiskt bra hos tandläkaren med att laga det största hålet jag hade. Tidigare i somras så borrade han i det hålet och fyllde med provisorisk lagning så att hålet kunde få läka lite själv innifrån, så nu borrade han bort det provisoriska och fyllde med med permanent lagning. Jag trodde det skulle bli väldigt jobbigt med det gick ganska smidigt som sagt.
Nu har jag tre mindre hål kvar att laga som jag ska laga i slutet av denna månad.
 
 
 
På kvällen blev det pysselstund för mig och Firfin. Firfin fixade lite detaljer på våra pilar medan jag grundmålade min varelse jag knådat till av lera i våras. Sedan färglade jag min figur och Firfin färglade sin råtta han knådade till i våras. Min skulle först bli en råtta men började likna en mus och sedan tog den mer formen av en coala. Jag skulle måla den som en coala men i målandets stund så glömde jag helt bort det och siktade mer in mig på råttmålning. Nu ser den ut som ja jag vet inte vad, kanske en ny exotisk art av en coalahövding.
Här är bilder på vårt pyssel.
Min är den bruna med guldstänk.
 
 
 
 
 
I dag 14/8 så har jag ägnat mig åt att skriva vykort, blogga, äta lunch (som Firfin lagade), vila en stund och för att sedan blogga mera.
Jag borde sätta fart och göra mig i ordning inför kvällens bågskytteskola. Vi blir upphämtade klockan 17 av långbågsinstruktören. Jag måste förlänga min tab innan dessutom så måste gräva fram nål, trån och något lämpligt grövre tyg till det. Stress. Jag som är så trött och inte alls vill pyssla med förlängning av någon tab.
 
 

Spöregn och Furuvik

I söndags den 11/8 så var det ett år sedan mammas dödsannons var i tidningen.
Jag minns faktiskt inte vad jag och Firfin ägnade oss åt i söndags, men jag minns att vi dels förberedde oss lite inför kommande dag på Furuvik och jag minns det häftiga monsterregnet som plötsligt forsade ner från himmlen. Regnet studsade i marken och det blåste lite med och det oskade och blixtrade. Det var roligt att se. Jag stod på ballkongen och beskådade det häftiga regnet. Det regnade så häftigt och det tillsammans med blåsten gjorde att det såg dimmigt ut.
 
 
 
I måndags den 12/8 så hämtade Firfins syster och hennes pojkvän upp oss med bil klockan 9:30 och vi begav oss till Furuvik djurpark.
Vi såg matningen av schimpanserna, ringsvanslemurerna och orangutangerna. Jag lärde mig t ex att det alltid är en hona som har högst rang i en lemurflock. Vi tittade på många fina och söta djur, bland annat kameler, kängurur, gibbonapor, hängbukssvin med helt bedårande små kulltingar, fåglar, ormar, sköldpaddor och fiskar. Vi klappade får, lamm, getter och killingar. Matsäcken intogs på en klippa med fin utsikt över Östersjön. Vi åkte även flodfärden i en tunna och det var kul. Vi var fyra vuxna i en tunna och vi tror att det blev lite i tyngsta laget och det var minst sagt trångt i vår tunna, haha.
Jag tog massor av bilder, cirka 2,5 GB, vilket alltså motsvarar flera hundra bilder, men när jag gått igenom dem så kommer det nog bara vara 1/4 del kvar, för jag tar alltid flera bilder på samma motiv för att vara någorlunda säker på att jag får minst en lyckad bild. Ska även redigera bilderna som blir kvar, så det dröjer lite innan jag kan lägga upp några av dem här. Jag tog några bilder med mobilen på några getter, killingar och på den väldigt söta gosedjursgrisen jag köpte och de kan jag visa redan nu.
 
 
 
 
Vi hade en trevlig vistelse på Furuvik djurpark. :)
 
Jag och Firfin var väldigt trötta när vi kom hem.
 

Två dagar gångna

(23:50)
Tick tack tick tack klockan rör sig snabbt mot tolv och jag vill att inlägget ska bli ett fredagsinlägg så jag får nog spara redan nu och sedan fortsätta skriva klart mitt blogginlägg.
 
Igår 8/8 så gick jag och Firfin ut på en liten fotorunda i närområdet. Vi skulle sätta oss på en kulle i en kohage och fota fåglar och kor men det blev inte riktigt som planerat på grund av en del regn som kom. Vi knatade runt lite i kohagen. Vi stannade till under ett par träd medan det regnade.
 
 
 
 
Jag visade Firfin till den damm jag sett massor av grodor och där träffade vi denna lilla groda som är på bilderna nedanför. Väldigt söt liten groda ju.
 
 
 
 
 
 
Vid dammen där grodorna finns tog jag även dessa tre bilder.
 
 
 
 
 
I hagen fanns får, en bagge (kossorna hade tydligen flyttats till annan hage) och några lamm och vi klappade dem och jag pussade ett lamm på nosen. De har så mjuka nosar.
Vidare så hamnade vi på 4H-gården och kollade in kossor, grisar, höns, kycklingar, kaniner, getter och hästar.
Bild på en tupp på 4H här nedan.
 
 
 
 
 
På kvällen blev det lite råttgos i soffan. Inte bästa bästa bildkvaliten men det var nog lite ljusbrist eller så och alla bilderna jag laddat upp nu och de jag kommer ladda upp nu här nedan, är tagna med min mobilkamera.
 
 
 
 

Tyrande ville hjälpa sin husse att slåss i ett rollspel på datorn, fast det gick väl inte så väldigt bra då eftersom Firfins karaktär höll på att dö när Tyrande hjälpte till. Men vadå, det är ju tanken som räknas ... :D
 
 
 
 
 
I dag 9/8 så ägnade jag mig åt att städa lite i köket, städa diskbänk, sopa golv och så. Firfin städade åt råttflickorna. Sedan cyklade Firfin iväg till bågskyttebanan och skjöt några pilar under tiden som min god man var här och vi gick igenom lite angående papper som kommit från försäkringskassan. Jag blir snart utförsäkrad igen, men det ordnar sig nog det där.
När Firfin kom hem så åt vi lite mackaroner med spenat innan vi knatade iväg mot norra Gränby till Arken zoo där för att köpa råttmat och hö. Bara cirka 20 meter utanför vårt hus så kom en väldigt vacker, färgglad och söt liten larv krypandes på trottoaren i rikting mot bilvägen. Jag tog bilder på den innan Firfin flyttade in den till grönskan där den inte riskerar att bli överkörd. Larven är en Lönnaftonfly (Acronicta aceris), när den blir en fjäril kommer den vara gråvit. Det är en fjäril som mestadels är aktiv nattetid.
 
 
 
 
I morgon lördag 10/8 är det Firfins städdag på bågskytteklubben vid utebanan. Vi har tyvärr blivit inbokade på olika dagar jag och Firfin, men Firfin får följa med mig som stöd när det blir min dag, för jag fixar det inte själv, jag vågar inte själv. Firfin får sig ytterligare en långtur på cykeln, cirka 2,5 mil cyklar han när han cyklar till och från bågskytteklubben, vilket han alltså gjorde i onsdags, i dag och ska ska göra i morgon.
 
I övrigt i morgon är det vattenbyte i ena akvariet där guppykillarna bor, några tetror och en maltjej. Tror det är sista dagen i den medicinska behandlingen. Hoppas de håller sig friska från dum fenröta och så nu. Avskyr fenröta, avskyr djursjukdomar över huviud taget.
 
 
Har läst några intressanta artiklar/nyheter som jag vill dela med mig av här.
 
 
 
 
http://www.metro.se/stockholm/inget-misstankt-mord-vid-likfynd-i-solna/EVHmhi!1l3haid8s1o/
 
 
 
 
Nu är klockan visst 01:00 och jag tänker äta lite tacos spm Firfin nyss fixat.
 

Transportproblem och problem

(15:15)
Sitter just nu med en djuprengörande och uppfriskande ansiktsmask för att åtminstone kunna känna mig fräschare, finare ansiktet. Vad jag menar med åtminstone är att på grund av brist på pengar och kondotion så blir det inget bågskytte för mig i kväll. Jag har ingen möjlighet att transportera mig till skyttebanan. Våran skjuts/långbågsinstruktör är på Gotland, vår lilla gröna bil hör hemma på skroten och har körförbud, vi har inte råd att hyra bil, inte råd att åka buss och jag har verkligen inte kondition eller lust att cykla 45 minuter för att komma till skjutbanan. Vi frågade Firfins kusins om han skulle dit, men han hade ingen tillgång till bil i dag.
Detta innebär att jag får stanna hemma och att Firfin själv får cykla till skjutbanan.
Känner mig lite besviken, men det är som det är.
 
Här är jag i ansiktmasken som jag nu ska tvätta av.
 
 
 
 
Bilder på mig från i söndags 4/8 och måndags 5/8.
 
 
 
 

Fotade denna när jag väntade på buss i måndags. Vem har inte haft sådana på näsan som barn?
 
 
 
 
 
I söndags kväll när Firfin kom hem så fick jag en klocka av hans mamma i för tidig födelsedagspresent. Jag tycker om den, även om jag har lite svårt att se vad klockan är på den.
Armbandet är syntetiskt, inte läder från något stackars djur.
 
 
 
 
Här är en bild på mig och Maiev från lördagen 3/8. Hon hade blivit badad, torkad och fick vara hos mig vid datorn tills hon blivit helt torr. Hon är en helmysig liten pusselopparåtta.
 
 
 
 
För några veckor sedan svarade jag inte i mobilen för att det var okänt nummer. En sköterska på reumatologmottagningen pratade in på svararen att hon ville ha kontakt med mig för att boka in en tid åt mig där.
Jag ringde aldrig upp, jag ville inte, orkade inte, vågade inte.
Nu är det så att jag fått två tider inbokade, en då jag ska komma dit på förmiddagen den 13/8 och lämna blodprov och en telefontid med min läkare där i slutet av månaden.
Grejen är att den 12/8 är det Furuvik som gäller hela dagen och jag kommer vara dödstrött både den kvällen och dagen efter. Det faller sig ju inte bättre än att jag samma dag som jag har tid för blodprovstagning hos reumatologen 13/8 även har tid för lagning av stort hål i tand 3-4 timmar senare. Jag tror det kan bli väldigt svårhanterligt för min del, jag tror att om jag pressar mig så hårt så kan det både orsaka vredesutbrott och gråtanfall, vilket jag gärna undviker. Problemet är ju då det där med att ringa upp reumatologen för att ändra tid eller få så jag kan gå till blodcentralen i stället på vallfri tid inom några dagar. Dessutom vet jag att på blodcentralen så är de väldigt skickliga på att ta blodprov, det brukar gå bra där. Jag är svår att ta blodprov på, jag har inga vettiga blodkärl och det krävs skicklighet att komma åt de blodkärl som går att få något blod ur.
Det är ju så att jag har haft sprutfobi förr och nu har jag inte det, men jag är rädd, blir väldigt nervös och jagar upp mig långt i förväg. Jag brukar ta på mig Emla-salva innan för att inte känna sticket, men man får sticka mig högst två gånger och om jag har en riktigt bra dag så kan jag gå med på upp till tre stick, men absolut inget grävande med nålen.
Jag orkar inte och fixar inte att ringa och vet inte hur jag ska lösa detta problem. Ska kolla om de finns med på "minavardkontakter" på internet alltså, men jag är väldigt tveksam till att de finns med där.
 
 
 
Jag är trött, trött varje dag nu och lederna värker mer än vanligt och har gjort i flera dygn, men det är som det är.
 
 
 
Nu är Firfin på väg att bege sig till bågskyttebanan med cykel. Jag hoppas det går bra, han har inte cyklat på flera år.
 
 
 
För övrigt var jag till minneslunden i söndags med mammas väninna och ställde blommor till mamma där. Vi satt på en bänk där och pratade i ett par timmar. Det gick bra på det stora hela, hade bara lite bussproblem på vägen dit.
I måndags var jag in till stan och träffade en gammal vän som stannade till i Uppsala på vägen hem till Sundsvall från Stockholm pridefestival som han varit på. Han bjöd mig på sushi (vegansk version såklart). Vi pratade och så tills det var dags för honom att hoppa på ett tåg.
 
 
 
 
 
 

R.I.P Ed Gein och Albert Fish

I dag 5/8 så upptäckte vi att våra två guppyhanar Ed Gein och Albert Fish hade vandrat vidare. De hade båda drabbats hårt av en andra omgång fenröta. Jag såg igår att de var väldigt hängiga, men hoppades att de skulle piggna till av medicineringen, men så blev det inte. De var båda gamla gossar, gamla för att vara nutidens gyppyfiskar och gamla djur blir ju lättare mottagliga för sjukdomar. Deras tid var väl ute nu, det var deras tid att vandra vidare.
De var två vackra, stiliga killar. Jag hoppas de har det bra där de är nu. De kommer finnas kvar i våra hjärtan, i våra minnen.
 
Vila i frid älskade Ed Gein och Albert fish.
 
 
Bilder på stiliga grabbarna.
Albert är den ljusa med oranga fenor och Ed är den med rödgula fenor med svart teckning.
 
 
 
 
 

Ett år sedan

(10:35)
I dag är det ett år sedan min mamma vandrade vidare.
Jag och en väninna till mamma ska till minneslunden och ställa dit blommor till mamma.

I kväll kommer Firfin hem från jobbet och då har han semester i fyra veckor.

Lite av varje nu då

(10:20)
I tisdags 30/7 så beslöt jag mig för att skriva ett brev till min halvmoster i Norrköping och presentera mig. Jag skrev vem jag var, vad jag har för intressen/hobbys, vilka jag bor med och så. Skickade med tre gamla bilder på mig jag hittade på, en bild från gymnasiet och två bilder från sommaren 2004, skickade även med en bild på ett bildkollage av de tavlor min bortgångna morbror målat och i mitten av kollaget är en bild på min morbror med hans namn längst ner. Just ja jag skickade även med en dikt jag skrivit, min mailadress och adressen till min flickr-sida om hon vill kolla in foton jag tagit. Hoppas hon kunde uppskatta brevet.
Alltså det är ju så att jag bara känt till i kanske 10 år att min halvmoster existerar och jag har aldrig pratat med henne, aldrig träffat henne eller haft med henne att göra på något sätt. Hon vet dock att jag existerar och såg nog bilder på mig hos mamma när hon besökte henne för några år sedan.
Jag har inte velat eller vågat ta kontakt, men ja nu har jag gjort det. Får väl se om hon svarar.
För cirka ett par veckor sedan så var min god man på ett möte gällande min morbrors testamente jag är nämnd i och då var tydligen min halvmoster där, eftersom hon står nämnd i testamentet så hade även hon blivit kontaktad. Hon kom till mötet mest för att få träffa någon av sina halvsystrar. Min näst äldsta moster (som jag hatar) var på mötet också. I alla fall på detta möte hade det kommit fram att jag även har en halvmorbror i Sollefteå och att jag har två halvkusiner. Jag har inte kontaktat min halvmorbror ännu och vet inte om jag ska det eller inte och vet inte om han vet om att jag finns. De där halvkusinerna har jag inga namn på och inga adressuppgifter heller.
 
I onsdags 31/7 (tror jag det var) så fick jag en impuls och sökte på min tremännings namn på Twitter. Hade inga som helst förhoppningar att jag skulle finna henne där, men så fann jag henne på första försöket. Hennes namn stod längst upp dessutom. Jag var ju inte 100% säker på att det var just hon, men hon bor norröver och var väldigt lik min tremänning, den tremänning jag minns som då när jag senast träffade henne var cirka 8 år bara. Det var cirka 21 år sedan jag träffade henne och har inte haft någon kontakt med henne efter det.
När jag kollade igenom bilder hon lagt upp och fann att hon hade ett gammalt bröllopsfoto av sin morfar (min mormors bror) och hans fru, då blev jag ju i stort sett helt säker på att jag funnit rätt persopn, att det är just hon som är min tremänning. Jag skrev till henne på Twitter men har ännu inte fått någon respons och vi får väl se om jag får det, det är ju inte säkert att hon vill ha med mig att göra.
 
I torsdags 1/8 så träffade jag min kontaktperson i stan utanför Tinget för att fika och kolla in deras resekatalog för att se om jag och kontaktperson skulle kunna åka på någon av resorna eventuellt. Tyvärr var Tinget stängt på grund av golvvård.
Denna bild är tagen medan jag väntade på bussen när jag skulle in till stan.
 
 
 
 
 
Dessa bilder tog jag med mobilen på väg till Tinget och vid Tinget, sista bilden är på porten till Tinget.
 
 
 
 
Eftersom Tinget var stängt så fikade vi billigt inne på Frälsingsarmens café, de hade till och med mjölkfritt smör där och fixade en macka till mig med lite grönsaker.
Efter fikat visste vi inte riktigt vad vi skulle göra, men vi gick till Upplands museet och kollade lite där och här kommer bilder därifrån.
 
 
 
 
 
Innan vi gick in till museet så såg vi denna snygga bil stå parkerad utanför entrén. Grymt snygg bil verkligen, helt i min smak.
 
 
 
 
Precis in till vänster när man kommit in genom entrén så finns en svart cirk 1 1/2 mer hög, svart järndörr som leder ut till en smal träbro som är cirka 1 meter bred och där man kan se det forsande vattnet under genom gliporna mellan plankorna på den lilla bron. Det är vatten från Fyrisån som forsar där.
Jag har alltid sedan jag var barn tyckt om att gå in där även om jag alltid tyckt att det varit läskigt och trott att jag skulle kunna halka om kull och trilla ner i vattnet eller att planorna på lilla bron ska ge efter så jag trillar i.
När jag stod där på bron i torsdags så var jag rädd, spände mig, andades nästan inte, men jag tog några bilder ändå från där jag stod. När  jag kände att det fanns risk om att jag skulle kunna svimma så gick vi in igen, för ville inte svimma och ramla i vattnet.
På bilderna ser ni att det finns en smal stege ner  längs väggen, där fick man förr gå ner och det var ju desto läskigare nästan att gå ner där eftersom det var så smalt, men det är avstängt ner dit nu, i alla fall var det det i torsdags. Det är mysigt ändå att vara där inne, mysigt och läskigt på samma gång. jag gillar hur det luktar där inne också.
 
 
 
 
 
När jag kom hem hade Firfin gjort mat och ställt fram. Tomatsoppa i urgröpt fralla. Senare på kvällen fixade Firfin god mat igen. Så här såg det ut på min tallrik.
 
 
 
 
 
Igår fredags 2/8 så var jag hemma hela dagen och var på ganska deppigt humör. Det var på tok för varmt så jag kunde ju inte göra något knappt, defenitivt inte gå ut. Det var cirka +26 c ute och någon aptit hade jag verkligen inte, kände att jag inte kunde få i mig någon mat.
Jag skrev i alla fall tre mail och två brev igår.
Kände mig ledsen, ensam, övergiven, bortglömd, värdelös, obetydlig, hatad och besviken igår och kände att allt är hopplöst, att allt kommer gå åt helvete, att det aldrig kommer bli bra, att jag aldrig kommer få må bra, att jag är utanför. Kände mig vemodig, tänkte tillbaka på hur det har varit i mitt liv, tänkte på hur gammal jag blivit, tänkte på hur ful jag blivit, hur mycket jag hatar min kropp, tänkte på hur smal jag en gång var. Ja det var massa saker jag tänkte på som bara gjorde mig ledsen eller arg.
 
 
 
I dag lördag den 3/8 så ska det bli runt +28 cute och det kan bli över +30 c. När jag gick ut på ballkongen klockan 9 i morse när det ännu var skugga där så var det inte ens svalt som det oftast brukar vara på vår ballkong i skuggan på förmiddagen. Detta bådar inte gott! Det kommer bli en hemsk dag. Det blir till att dra igång lilla AC:n (en sådan enklare variant som går på isklampar och kallt vatten. Måste skydda marsvinen från att bli för varma eftersom de kan dö ganska snabbt av överhettning om det blir +30 c eller mer. De är väldigt känsliga för hetta marsvin. Det man kan göra om det är väldigt varmt, om de behövs svalkas det är att doppa deras små fötter i kalljummet vatten, se till att de har kallt, friskt vatten i vattenflaskan, dra för gardiner och hindra att ingen sol strålar in i deras bur och ge dem en bit kall gurka så får de i sig vätska genom den med, man kan även linda in marsvinen en stund i en sval, fuktig handduk och låta dem lufttorka på ett dragfritt ställe. Har ni en AC så ställ den i ett rum intill nära öppningen till det rum marsvinen bor i och utnyttja den. Bada inte marsvinen i kallt vatten.
Visar marsvinen verkligen symtom på överhettning så är det illfart till veterinären som gäller om ni ska ha en chans att rädda marsvinens liv.
Ett marsvin som drabbas av värmeslag är apatiskt och hyperventilerar med öppen mun. Kroppstemperaturen stiger till över 40 grader.
 
 
 
Jag har insett att jag är i en svacka, jag har försökt ignorera det, försökt se förbi det och låtsas som att det inte alls är så och även tänkt att om jag låtsas som att jag inte alls är i en svacka så kanske svackan försvinner, men nej det gör den inte har jag nu insett. Jag mår sämre när jag är ensam för då kommer så många tankar och ingen stör dem, avbryter dem och då kan jag sjunka längre och längre ner. Jag är mer känslig än vanligt, mer lättretlig och så.
 
 
 
För övrigt har jag sovit runt 4 timmart i natt och det är cirka 5 timmar för lite än vad jag behöver för att kunna ha chans att hantera och klara av en dag. Det har varit värme, grubblerier och ångest som hållt mig vaken.
 
 
Nu ska jag sätta igång AC:n och se till att få i mig någon vätska, kanske coca-cola (som jag verkligen inte borde dricka).
 
 
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0