Lite av varje nu då

(10:20)
I tisdags 30/7 så beslöt jag mig för att skriva ett brev till min halvmoster i Norrköping och presentera mig. Jag skrev vem jag var, vad jag har för intressen/hobbys, vilka jag bor med och så. Skickade med tre gamla bilder på mig jag hittade på, en bild från gymnasiet och två bilder från sommaren 2004, skickade även med en bild på ett bildkollage av de tavlor min bortgångna morbror målat och i mitten av kollaget är en bild på min morbror med hans namn längst ner. Just ja jag skickade även med en dikt jag skrivit, min mailadress och adressen till min flickr-sida om hon vill kolla in foton jag tagit. Hoppas hon kunde uppskatta brevet.
Alltså det är ju så att jag bara känt till i kanske 10 år att min halvmoster existerar och jag har aldrig pratat med henne, aldrig träffat henne eller haft med henne att göra på något sätt. Hon vet dock att jag existerar och såg nog bilder på mig hos mamma när hon besökte henne för några år sedan.
Jag har inte velat eller vågat ta kontakt, men ja nu har jag gjort det. Får väl se om hon svarar.
För cirka ett par veckor sedan så var min god man på ett möte gällande min morbrors testamente jag är nämnd i och då var tydligen min halvmoster där, eftersom hon står nämnd i testamentet så hade även hon blivit kontaktad. Hon kom till mötet mest för att få träffa någon av sina halvsystrar. Min näst äldsta moster (som jag hatar) var på mötet också. I alla fall på detta möte hade det kommit fram att jag även har en halvmorbror i Sollefteå och att jag har två halvkusiner. Jag har inte kontaktat min halvmorbror ännu och vet inte om jag ska det eller inte och vet inte om han vet om att jag finns. De där halvkusinerna har jag inga namn på och inga adressuppgifter heller.
 
I onsdags 31/7 (tror jag det var) så fick jag en impuls och sökte på min tremännings namn på Twitter. Hade inga som helst förhoppningar att jag skulle finna henne där, men så fann jag henne på första försöket. Hennes namn stod längst upp dessutom. Jag var ju inte 100% säker på att det var just hon, men hon bor norröver och var väldigt lik min tremänning, den tremänning jag minns som då när jag senast träffade henne var cirka 8 år bara. Det var cirka 21 år sedan jag träffade henne och har inte haft någon kontakt med henne efter det.
När jag kollade igenom bilder hon lagt upp och fann att hon hade ett gammalt bröllopsfoto av sin morfar (min mormors bror) och hans fru, då blev jag ju i stort sett helt säker på att jag funnit rätt persopn, att det är just hon som är min tremänning. Jag skrev till henne på Twitter men har ännu inte fått någon respons och vi får väl se om jag får det, det är ju inte säkert att hon vill ha med mig att göra.
 
I torsdags 1/8 så träffade jag min kontaktperson i stan utanför Tinget för att fika och kolla in deras resekatalog för att se om jag och kontaktperson skulle kunna åka på någon av resorna eventuellt. Tyvärr var Tinget stängt på grund av golvvård.
Denna bild är tagen medan jag väntade på bussen när jag skulle in till stan.
 
 
 
 
 
Dessa bilder tog jag med mobilen på väg till Tinget och vid Tinget, sista bilden är på porten till Tinget.
 
 
 
 
Eftersom Tinget var stängt så fikade vi billigt inne på Frälsingsarmens café, de hade till och med mjölkfritt smör där och fixade en macka till mig med lite grönsaker.
Efter fikat visste vi inte riktigt vad vi skulle göra, men vi gick till Upplands museet och kollade lite där och här kommer bilder därifrån.
 
 
 
 
 
Innan vi gick in till museet så såg vi denna snygga bil stå parkerad utanför entrén. Grymt snygg bil verkligen, helt i min smak.
 
 
 
 
Precis in till vänster när man kommit in genom entrén så finns en svart cirk 1 1/2 mer hög, svart järndörr som leder ut till en smal träbro som är cirka 1 meter bred och där man kan se det forsande vattnet under genom gliporna mellan plankorna på den lilla bron. Det är vatten från Fyrisån som forsar där.
Jag har alltid sedan jag var barn tyckt om att gå in där även om jag alltid tyckt att det varit läskigt och trott att jag skulle kunna halka om kull och trilla ner i vattnet eller att planorna på lilla bron ska ge efter så jag trillar i.
När jag stod där på bron i torsdags så var jag rädd, spände mig, andades nästan inte, men jag tog några bilder ändå från där jag stod. När  jag kände att det fanns risk om att jag skulle kunna svimma så gick vi in igen, för ville inte svimma och ramla i vattnet.
På bilderna ser ni att det finns en smal stege ner  längs väggen, där fick man förr gå ner och det var ju desto läskigare nästan att gå ner där eftersom det var så smalt, men det är avstängt ner dit nu, i alla fall var det det i torsdags. Det är mysigt ändå att vara där inne, mysigt och läskigt på samma gång. jag gillar hur det luktar där inne också.
 
 
 
 
 
När jag kom hem hade Firfin gjort mat och ställt fram. Tomatsoppa i urgröpt fralla. Senare på kvällen fixade Firfin god mat igen. Så här såg det ut på min tallrik.
 
 
 
 
 
Igår fredags 2/8 så var jag hemma hela dagen och var på ganska deppigt humör. Det var på tok för varmt så jag kunde ju inte göra något knappt, defenitivt inte gå ut. Det var cirka +26 c ute och någon aptit hade jag verkligen inte, kände att jag inte kunde få i mig någon mat.
Jag skrev i alla fall tre mail och två brev igår.
Kände mig ledsen, ensam, övergiven, bortglömd, värdelös, obetydlig, hatad och besviken igår och kände att allt är hopplöst, att allt kommer gå åt helvete, att det aldrig kommer bli bra, att jag aldrig kommer få må bra, att jag är utanför. Kände mig vemodig, tänkte tillbaka på hur det har varit i mitt liv, tänkte på hur gammal jag blivit, tänkte på hur ful jag blivit, hur mycket jag hatar min kropp, tänkte på hur smal jag en gång var. Ja det var massa saker jag tänkte på som bara gjorde mig ledsen eller arg.
 
 
 
I dag lördag den 3/8 så ska det bli runt +28 cute och det kan bli över +30 c. När jag gick ut på ballkongen klockan 9 i morse när det ännu var skugga där så var det inte ens svalt som det oftast brukar vara på vår ballkong i skuggan på förmiddagen. Detta bådar inte gott! Det kommer bli en hemsk dag. Det blir till att dra igång lilla AC:n (en sådan enklare variant som går på isklampar och kallt vatten. Måste skydda marsvinen från att bli för varma eftersom de kan dö ganska snabbt av överhettning om det blir +30 c eller mer. De är väldigt känsliga för hetta marsvin. Det man kan göra om det är väldigt varmt, om de behövs svalkas det är att doppa deras små fötter i kalljummet vatten, se till att de har kallt, friskt vatten i vattenflaskan, dra för gardiner och hindra att ingen sol strålar in i deras bur och ge dem en bit kall gurka så får de i sig vätska genom den med, man kan även linda in marsvinen en stund i en sval, fuktig handduk och låta dem lufttorka på ett dragfritt ställe. Har ni en AC så ställ den i ett rum intill nära öppningen till det rum marsvinen bor i och utnyttja den. Bada inte marsvinen i kallt vatten.
Visar marsvinen verkligen symtom på överhettning så är det illfart till veterinären som gäller om ni ska ha en chans att rädda marsvinens liv.
Ett marsvin som drabbas av värmeslag är apatiskt och hyperventilerar med öppen mun. Kroppstemperaturen stiger till över 40 grader.
 
 
 
Jag har insett att jag är i en svacka, jag har försökt ignorera det, försökt se förbi det och låtsas som att det inte alls är så och även tänkt att om jag låtsas som att jag inte alls är i en svacka så kanske svackan försvinner, men nej det gör den inte har jag nu insett. Jag mår sämre när jag är ensam för då kommer så många tankar och ingen stör dem, avbryter dem och då kan jag sjunka längre och längre ner. Jag är mer känslig än vanligt, mer lättretlig och så.
 
 
 
För övrigt har jag sovit runt 4 timmart i natt och det är cirka 5 timmar för lite än vad jag behöver för att kunna ha chans att hantera och klara av en dag. Det har varit värme, grubblerier och ångest som hållt mig vaken.
 
 
Nu ska jag sätta igång AC:n och se till att få i mig någon vätska, kanske coca-cola (som jag verkligen inte borde dricka).
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: pärlan

Du är aldrig övergiven eller ensam. Du finns oftast i mina tankar <3

Svar: Vad gulligt av dig att du tänker på mig sis. Kram
Scratchblack

2013-08-05 @ 13:19:00
Postat av: Fluffgänget-Sandra

Håller på att läsa ikapp lite nu. :) Såg det här inlägget och fastnade på det där under fredagen. De där hemska, dåliga dagarna man har ibland.. Ville bara säga att jag inte vet hur du såg ut förut, när du var yngre, men att du verkligen är jättefin nu! Blir avundsjuk på dina ögon varenda gång jag är in på din blogg, haha. :) Och att en människa med så stort hjärta som du aldrig borde känna sig värdelös, ensam eller obetydlig. Ursäkta om det här är en lite märklig kommentar. ^^; Känner dig ju inte så jättemycket och så. Men kände att de där tankarna inte gjorde någon nytta alls av att bara stanna i mitt eget huvud när de kanske skulle kunna skänka lite glädje istället. Kram

Svar: Tack så väldigt mycket för din fina komplimang och uppmuntrande värmande och fina ord om mig. Fann inte kommentaren märklig bara uppmuntrande och värmande för själen. Tack för att du skrev detta till mig det betydde mycket.
KRAM
Scratchblack

2013-08-22 @ 00:55:32
URL: http://fluffganget.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0