Trevligheter och otrevligheter

(10:40)
I torsdags 6/6 så hörde jag en pojke som skrek "Sluta, sluta, sluta nu, snälla sluta!" och jag undrade vad ungarna höll på med där ute och var rädd att någon unge far illa, jag kunde inte se dem från fönstret så jag klädde på mig och gick ut och kollade, men då var det tyst och inga ungar kvar.
Jag tyckte att när jag ändå klätt på mig så kunde jag lika gärna gå och köpa Novalukol (som jag hade slut på) och grönsaker till djuren och då kom jag på att jag ju kunde ta med bröd ur frysen och gå och mata fåglarna i skogsdungen intill Willys. När jag ändå skulle gå åt det hållet så kom jag på att jag lika gärna kunde fråga min väninna om jag kunde komma förbi med de tidningar jag sparat till henne. I sista stund kom jag ju på att jag kunde erbjuda henne att följa med mig.
Väninnan tackade ja till att följa med och mata fåglarna i skogsdungen och att gå och handla på Willys sedan tillsammans.
 
På vägen till min väninna så stannade jag till vid en liten slemmig damm längs vägen intill en bro.
Satt och tittade på ett stim med fiskungar och tittade på "Flicksländor" (Coenagrion puella) och en annan större och kraftigare sländart, de var gulbruna tror jag och det verkade som att de höll på att placera larver i dammen, de flög över dammen och doppade stjärten i vattenytan.
Tog några bilder där. Dock ej på någon slända eller någon fisk.
 
 
 
 
Vi hade väldigt trevligt i skogsdungen jag och väninnan. Först satt vi vid en damm och matade änder och några väldigt söta andungar, men jag tog tyvärr inga bilder då eller så. Sedan gick vi vidare till nästa damm och upptäckte där en hel arme av andungar. Det var flera andmammor med ungar i olika åldrar. En andmamma hade 19 ungar att hålla reda på, eftersom hon adopterat en kull från någon annan hona. Hon vaktade sina ungar aggressivt.
Här kommer bilder från den andra dammen med honan med 19 ungar och med andra änder i bakgrunden med.
 
 
 
 
På bilden här nedan så är de där tre mindre andungarna längst bak i bilden inte den främre honans ungar som har 19 ungar.
Kan när jag ändå håller på berätta att gräsand på latin heter "Anas platyrhynchos" och de lägger cirka 9-13 ägg mellan April och Augusti.
De äter  bland annat ryggradslösa vattendjur, frön, rötter, skott, säd och ekollon.
 
 
 
Ett par till bilder ...
 
 
 
 
På vägen ut så träffade vi på en tjej i övre medelåldern (tror jag) som kom gåendes med en systemkamera och hon frågade vart man kunde se ekorrar. Av en händelse stod vi precis intill där ekorrarna brukar vistas, där jag och Firfin har ägnat många timmar åt ekorrspan och även fågelskåderi. När vi stod där så kom det ju en ekorre som jag då kunde peka på och säga "...där har vi till exempel en ekorre". Den skuttade i väg och en annan ekorre kom skuttande som måste doppat huvudet i en lerpöl, för den var helt mörk i hela ansiktet av smuts, ända upp till öronen. Den var hysteriskt söt.
Min väninna pratade och lockade på ekorren och den kom skuttande ända fram till henne och var en stund och skuttade omkring henne där hon satt på huk på stigen. När hon höll upp en hand som den kom fram till så sträckte den på sig ståendes på bakbenen. Väninnan höll upp handen för att undvika att eventuellt bli biten, eftersom en ekorre kan bita till rejält.
Det var verkligen roligt att den kom fram så där nära när hon lockade på den och den var ju så charmig och söt. Jag var så glad för väninnans skull med att hon fick uppleva det där, samt glad att hon fick träffa alla 30-40 andungarna vi såg, för det är inte ofta man ser så många på en gång.
Tjejen med kameran var väldigt tacksam över att ha träffat oss och hon kunde ju passa på att ta flera bilder på ekorren på nära håll. Kameratjejen var väldigt lugn, trevlig, naturvän och djurvän och vi stod nog och pratade med henne i kanske upp till 10 minuter innan vi gick vidare till Willys.
 
Jag köpte även glass och körsbärssås som jag åt när jag kommit hem.
 
 
 
 
På kvällen så skrev jag äntligen svar på min storasysters sms som jag hade tagit väldigt illa vid mig av, jag förklarade att jag blivit väldigt uppriven av det och att det också var skälet till att jag hade dröjt så länge med svaret. Jag bad henne att inte skriva saker till mig som hon skulle ana redan innan att jag skulle bli ledsen/arg av, om det inte var något nödvändigt. Jag fick ett väldigt aggressivt svar tillbaka där hon var helt förstående, otrevlig och syftade på att jag var egoistisk, att alla bara ska ta hänsyn till mig hela tiden. Hon tyckte att hon måste få kunna sätta ord på sådant hon känner även om det gör mig ledsen, uppriven, arg i flera dagar och får mig att längta efter döden. Det är tydligen så det ska vara mellan syskon och vänner, man ska kunna ta emot all jävla skit hur dåligt man än mår av det, även om det är helt onödigt. Det är så man behandlar varann ömsint tydligen, det är så man tar hand om varann, det är så man visar att man bryr sig om varann, genom att säga saker till varann som är helt onödiga men som verkligen sårar den andra och får den att gråta och längta efter döden.
Jag vill inte ha vänner eller syskon eller annan släkt eller folk omkring mig som resonerar så, att det är ok att trycka ner eller säga/visa saker som gör att man vill dö bums, som gör att man mår dåligt i flera dagar eller veckor. Det är INTE ok någonstans. Jag tycker man ska ta hänsyn till varandras känslor och undvika att säga/visa sådant som får den andra att må skitdåligt. Som att man inte säger "Jag älskar kött!" till någon som verkligen älskar djur över allt annat i världen, är militant vegan och värderar djurens liv högre än människor och allt i universum, eller visar bilder på julskinkor för en eller säger elaka saker om djur, som att man stör sig på och blir asförbannad på fåglarnas oväsen. Det är oacceptabelt!
Om ni nu måste bete er så respektlöst och hänsynslöst så kan ni dra dit pepparn växer.
Jag är extremt känslig när det gäller allt som har med djur att göra, för jag verkligen älskar dem och vill inte höra några otrevliga kommentarer om djur från vänner/syskon med flera. Tycker det är hjärtlöst att ens bli arg på t ex fåglar som låter. De är djur, de är naturliga, de är vackra och söta och ovärderliga och de kan defenitivt inte tänka att de måste vara tyst efter klockan 22 för att inte störa de som vill sova eller så, för de är djur och naturliga och har alltid en orsak till det de gör, som på våren låter fåglar extra mycket eftersom det är parningssäsong.
Det är ju samma som om man skulle bli asförbannad på sitt spädbarn som skriker dygnet runt av kolik, det vore väldigt hjärtlöst och ondsint, elakt hemskt.
Det hela ledde i alla fall till att jag sa tll min storasyster att vi inte är systrar längre och önskade henne ett bra liv.
Alltså vi hade för flera år sedan adopterat varann till syskon, så vi var ju inga äkta syskon så och även om det varit blodsband så hade jag agerat likadant. Man måste inte behålla sin familj eller släkt bara för att man har några blodsband och eller har vuxit upp tillsammans. Jag har till exmpel raderat två mostrar och en mosters man ur min släkt. Den enda jag fullt räknar som släkting är egentligen min yngsta kusin, men mormor hänger väl kvar även om jag kan irriotera mig på henne och min äldsta moster och hennes man hänger kvar, för de har faktiskt aldrig varit elaka mot mig, men det finns en viss irritation från en situation jag fick berättat för mig av min kusin.
Förr hade jag en annan storebror, men han bröt jag med för 2-3 år sedan. Han ville hålla mig hemlig för sin svartsjuka fru och jag tyckte att om om han måste hålla mig hemlig så tyckte jag att då får det vara, då är jag hellre utan honom helt i mitt liv.
Folk pratar ofta om att man måste acceptera varandras olikheter, att folk tänker och resonerar olika. Jag accepterar en hel del, jag bryr mig inte om folk tycker om andra färger än mig eller andra hus än mig eller så, för det är ju helt ovesentligt och skadar ingen, men jag vill ju till exempel inte ha en pedofil till vän eller syskon, för jag hatar pedofili, jag hatar pedofiler, men ja enligt folk ska man ju då umgås med pedofiler och ha dem kvar som vän eller syskon, för man måste ju acceptera att folk fungerar och resonerar olika och så. Jag kan inte följa det konceptet att acceptera allt, jag kan inte acceptera sådant som skadar mig illa och som totalt går emot mina principer och så. Pedofiler, djurmisshandlare, djurhatare, barn och människo-misshandlare går helt bort, likaså våldtäcksmän och våldtäckskvinnor (ja det finns faktiskt även kvinnor/tjejer som våldtar och misshandlar, det får man inte glömma). Även folk som vill mig illa, inte kan ta hänsyn till mina känslor och inte kan respektera mig och mina känslor och resonemang, som bara gör mig ledsen och arg gång på gång och bidrar till att förstöra mitt liv och ge mig dödslängtan, er klarar jag mig bäst utan, er vill jag inte alls ha i mitt liv.
Jag är hellre ensam än tar skit från folk. Även om ensamheten är svår och smärtsam, men det är ändå bättre än det andra alternativet.
 
 
 
 
Ok, nu till något mer positivt och trevligt, nämligen några bilder på tre av våra älskade råttflickor (Sylvanas, Maiev och Tyrande) från igår 7/6. Älskade små charmtroll.
 
 
 
 
Här kommer en bak ifrån bild från igår på Eos som struttar runt på köksgolvet. På den bilden går att se också att vi ju rakat henne till en viss del på bakdelen.
 
 
 
 
 
En intressant artikel om myggor här, kolla in den.
 
 
 
Nu har blogginlägget nog blivit hysteriskt långt, så får se om jag skriver om kvällen igår och dagen i dag i ett annat blogginlägg.
 
 

Kommentarer
Postat av: Jonathan

På sätt och vis var det ju bra att ungen skrek. Annars kanske du missat de söta ungarna i dammen :-)

Svar: Det har du ju rätt i, smart tänkt där. :)
Scratchblack

2013-06-08 @ 21:13:49
Postat av: pärlan

Vilken vändning dagen tog, från att du skulle titta till en skrikande kanske rädd pojke till en trevlig dag med väninna och söta djur.
Det här med att man blir osams med syskon eller vänner är inte ovanligt. Man har olika åsikter och det får man acceptera tycker jag, men såra varandra med avsikt är inte okej!

Svar: Lite smått osams ibland är väl ok, men när det är sådant som verkligen får en att må dåligt, alltså så pass att man gråter i timmar eller flera dagar och kanske inte ens vill leva längre, då är det för mycket, då är det inte värt att behålla kontakten. Jag måste se till att överleva, jag måste försöka skydda mig från sådant som skadar mig psykiskt, jag har ansvar för mina djur och de är de viktigaste. Jag kan inte ha folk i omkring mig som skadar mig psykiskt, vare sig det är oavsiktligt eller inte.
Om folk verkligen ber om förlåtelse för att de råkat såra mig utan mening och står fast vid det och inser att de gjort något dumt, då är det väl ok, om det inte händer gång på gång förstås.
Jag kan ta att folk har olika åsikter när det gäller sådant som inte skadar annat liv som djur, barn, oskyldiga människor, vänner och syskon. Jag tycker inte att jag ska behöva acceptera något som jag är militant motståndare mot och mår fruktansvärt dåligt av.
När det gäller åsikter om hus, färger, inredning, kläder, smink och resmål så spelar ju inte skilda åsikter någon roll, för det skadar ju ingen.
Som du skriver med, att skada varandra med avsikt är inte ok och ja det var ju vad som faktiskt hände och visst, hon bad om ursäkt, men när jag skrev att jag hade blivit uppriven av det hon skrivit till mig och bad henne att låta bli att skriva sådant till mig som hon vet att jag troligen blir uppriven av och som dessutom inte är nödvändigt för mig att få veta, då tog hon tillbaka ursäkten och anföll aggressivt.
Jag hade dessutom skrivit att det var bra att hon bad om ursäkt för det hon skrivit till mig som fick mig så uppriven att jag bums ville ta livet av mig (skrev inte att jag ville ta livet av mig på grund av det hon skrev).
Jag orkar inte ta emot massa onödiga, dumma elakheter från folk, speciellt inte vänner och syskon. Jag vill ha folk omkring mig som är snälla, hänsynsfulla och inte vill skada mig. Jag mår redan väldigt dåligt som det är och jag försöker göra sådant som ska få mitt liv lite uthärdligare, jag försöker göra sådant jag tycker har en positiv inverkan, sådant jag tycker om, som att umgås med djur och skjuta pilbåge och så.
Hoppas du förstår vad jag menar sis.
Scratchblack

2013-06-11 @ 10:54:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0