R.I.P Maiev och Sylvanas

Den 30/5 fick våra älskade döttrar Maiev och Sylvanas somna in. De hade fått tumörer och de växte och växte och Maiev fick fler och fler dessutom och till slut såg vi att tumörerna hade börjat störa dem lite och vi ville inte vänta tills de var jättehängiga och inte ville äta längre och så, vi ville ge dem ett värdigt slut för det är det minsta de var värda. Vi tyckte också att det var bäst att låta dem somna in tillsammans.
Insomningen gick lugnt till och veterinären tände ett ljus för dem och jag och Firfin satt med våra älskade döttrar medan de tog sina sista andetag och vandrade över på andra sidan till sina två systrar Tyrande och Alleria som redan hade fått somna in.
Nu är alla råttsystrarna samlade igen och kan ligga och mysa i en enda varm och gosig råtthög.
Maiev och Sylvanas var två helt underbara och älskade råttflickor. Maiev var väldigt kelsjuk, social och matglad och hon hur snäll som helst och var nästan alltid först vid luckan när man gick fram till buren redo för att få komma ut för lite gos, mys och upptäcksfärd och hon hoppade gärna och bra, hon var alltid vår lilla hopploppa.
Maiev hade krullig mage som bebis och uppfödaren tyckte det var så charmigt så hon skickade en bild på Maiev när hon visar hennes söta krullbebismage.
Jag ocj Firfin diskuterade förut vad våra råttflickor skulle vara för hundraser om de hade varit hundar och kom fram till att Maiev skulle varit en labrador och Sylvanas en rottwailer.
Sylvanas var vår största tös av våra fyra råttflickor, hon hade ärvt sin kropp från deras pappa medan de andra ävt sin kropp mer från mamman som var liten i växten. Sylvanas var en bekväm och lugn tös och ville ha sängplatsen nära matskålen, hon var matglad, snäll, vacker, go men inte så social. Hon var snäll. Minns när Alleria flyttat tillbaka in i stora buren till Maiev och Sylvanas när Tyrande fått somna in. Alleria var deppig efter att ha förlorat sin syster Tyrande som hon tyckte om och tydde sig till och hon var ensam i stora buren till en början, hon gjorde sig en koja längst ner i buren där hon höll till medan de andra två bodde längre upp men sedan så tog sig Sylvanas ann sin syster Alleria, välkomnade henne tillbaka och "tröstade henne" och fick henne att känna sig omtyckt och trygg och det var så fint att se hur Sylvanas tog sig ann sin syster Alleria.
Sylvanas och Maiev var kärleksfullla och när Alleria blivit sjuk och svag så pysslade de om henne, putsade henne extra mycket och så.
Jag och Firfin kommer alltid minnas Sylvanas och Maiev, de var stora personligheter, fantastiska döttrar. Vi saknar dem, det är tomt utan dem och Sylvanas och Maiev var de sista råttorna vi hade här hemma.
De blev 2 år och 8 månader så de fick ju ett rätt så långt råttliv.
De har det bra nu, de är friska nu och skuttar runt, mumsar gottigheter och myser med sina systrar.

Vila i frid älskade Sylvanas och Maiev.


Här kommer bilder på Sylvanas och Maiev.
 
Här var Maiev bara en liten liten plutt. Bild från uppfödaren.

Här är två bilder på Maiev som bebis när hon fortfarande var kvar hos uppfödaren. Det är uppfödaren som tagit bilderna och jag har tillåtelse att använda dem. Nedersta bilden är den där uppföadren visar Maievs lilla krullmage. Tror hon är runt 3 veckor gammal på bilderna.
 
Två bilder på Sylvanas som pyttebebis och sedan en när hon är cirka 3 veckor.
Även dessa två bilder är från uppföadren.
 

Sylvanas (på bakbenen lutandes mot muggen) med de flesta av hennes syskon hos uppfödaren. Uppfödaren har tagit bilden.
 
Maiev-bebisen (i lådan) med några av hennes syskon hos uppfödaren. Uppfödaren har tagit bilden.

Maievs rumpa till vänster och Sylvanas till höger. Fotat 2011.

Maiev överst och Sylvanas nederst. Foton jag tog 2011-12-30.
 
Sylvanas mellan sina systrar Tyrande (t.v) och Alleria (t.h). 2012-03-10
 
Alla fyra systrarna. 2012-03-10
 
Sylvanas och Maiev. 2012-03-10
 
Sylvanas och en av systrarna skymtas. 2012-03-10
 
Två bilder på Sylvanas. Hon putsar sig på den nedersta. 2012-03-10
 
Sylvanas 2012-03-13.
 
Bilder på Maiev varav Alleria syns i bakgrunden på en bild. 2012-03-19
 
Ett par bilder på Sylvanas med Tyrande i bakgrunden. 2012-03-19
 
Fem bilder på bad av Maiev. 2012-03-22.
Ni får vrida på huvudet gällande några av bilderna för jag kan inte vrida dem rätt, de är rättvända i datorn.

Bad av Sylvanas. 2012-03-22. På en av bilderna ser man Sylvanas fina pigmenterade trampdynor på baktassarna.
Ni får vrida på huvudet ...
 
Maiev och Tyrande skymtas till höger. 2012-03-31
 
Sylvanas med sin syster Alleria till vänster. 2012-03-31
 
Maiev. 2012-03-31
 
Maiev och Sylvanas med sin syster Tyrande som tittar fram bakom pentagrammet. 2012-03-31
 
Två bilder på Maiev. 2012-04-25
 
Fyra bilder på Sylvanas, på en av dem är det systern Tyrande som vill ha hennes bit morot. 2012-04-25
Fyra bilder på älskade, vackra Sylvanas. 2012-06-02
 
Tre bilder på älskade, söta lilla fingerapan Maiev där Tyrande och Alleria syns i bakgrunden på nedersta. 2012-06-02
 
Maiev 2012-06-08
Sylvanas i riset med Alleria. Råttorna älskade att ligga och mysa på schalarna där i riset. 2012-06-08
 

Två bilder på Sylvanas och Maiev.
 
Husse Firfin gosar med Maiev och sylvanas.
 

Maiev
 
Maiev och Sylvanas i bakgrunden.
 
Sylvanas med Alleria som har nosen upp i vädret och Tyrandes rumpa.
Samtliga 6 bilder är från Juli 2012.
Fem bilder på Sylvanas. 2013-12-29
 
Maiev 2013-12-14
 
Sylvanas och Maiev har nosarna i min hand. 2014-05-29
 
 

R.I.P Tyrande och Alleria

Den 15/10-2013 fick vi låta vår lilla dotter Tyrande få somna in efter en tids kamp mot kronisk mykoplasma. Hon var en tapper och stark liten kämpe.
Vår lilla Tyrande var minst av våra fyra döttrar (av råttorna då alltså), inte minst åldersmässigt men minst i storlek, hon var minstingen, vår lilla tuss, vår lilla vitnoskrullnos, vår lilla plutt. Hon var så go och mjuk och en riktigt mysig liten råtta med en riktigt mysig liten pussmage och hon hade sin egen personlighet och stil.
Hon kommer alltid vara älskad och finnas kvar i våra minnen. Vi saknar vår lilla charmiga Tyrande.

Den 3/2-2014 fick vi låta vår lilla dotter Alleria somna in efter att hennes tumör vuxit samt börjat stjäla så pass mycket näring från det hon åt att hon blivit så skruttig och ganska mager så vi tyckte det var bäst för henne att få somna in. Alleria hade kämpat på bra hon med. Hon sökte trygghet hos mig sista två dagarna, hon ville vara hos mig hela tiden så jag hade henne hos mig cirka 6-8 timmar om dagen sista två dagarna.
Vår dotter Alleria var vår näst minsta råttös, en bestämd och självständig liten tös med mycket spring i tassarna, hon var vältränad i kroppen eftersom hon var så aktiv, hon var vår lilla fitnessråtta, vår vitnosraknos med en fast, fin mage och en slank kropp, från det att hon vuxit klart så behöll hon ungefär samma stabila vikt hela livet fram tills att hon fick den här tumören då som såg till att hon magrade av trots stödmat med specialkost.
Alleria var charmig , söt och vacker och även hon kommer alltid vara älskad och finnas kvar i våra minnen och självklart saknar vi även vår lilla Alleria.


Hoppas ni vilar i frid och får äta många blåbärsgodisar och popkorn där ni är nu.


Här kommer bilder på Tyrande och Alleria.
Tyrande blev 2 år och 1 1/2 månad och Alleria blev 2 år och ca 5 månader.

Här är Tyrande och Alleria med sina syskon hos uppfödaren i Norberg och det är hon som som skickat bilden till mig samt andra bilder på dem från deras tid hos henne. Jag har hennes tillåtelse att få använda bilderna.
De är bara 3 veckor gamla på bilden.

En väldigt liten Tyrande-bebis.

En väldigt liten Alleria-bebis.
 
Alleria November 2011.
 
Fyra bilder på Alleria från 2011-12-30. Den nedersta bilden av dem tog jag med för att den visar hennes personlighet så bra, att hon var en aktiv liten råtta med spring i tassarna.

Två bilder på Tyrande från 2011-12-30.
 
 
Här är två bilder på Alleria och Tyrande från 2012-03-10. På första är Tyrande bakom Alleria och på den nedre är det Alleria som inte syns så bra bakom schalarna.

Tyrande och Alleria med sin syster Sylvanas mellan dem. Alleria är längst till höger och ja Tyrande längst till vänster. Även denna bild tagen 2012-03-10.
 
Två bilder på Alleria och Tyrande med sina systrar Sylvanas och Maiev i bakgrunden. Alleria är den ljusa till vänster  på båda bilderna och Tyrande till höger då förstås.
Bilderna tagna 2012-03_10.
 
Två bilder på Alleria från 2012-03-12. På andra bilden sitter hon på husses ena axel och spanar.
 
Bild på Tyrande på soffryggstödet 2012-03-10.
 
Bild på Tyrande från 2012-03-13.
 
Tyrande längst bak och Alleria längst fram. Bild tagen 2012-03-19.
 
Tyrande blir tvättad och Tyrande blir torkad efter tvätt 2012-03-22.
 
Alleria 2012-03-31.
 
Två bilder på en nyfiken Tyrande. 2012-03-31.
 
Alleria 2012-04-24.
 
Tyrande 2012-04-24.
 
Tyrande (t.v) och Alleria (t.h) 2012-04_24.
 
Tyrande Juni 2012.
 
Alleria Juni 2012.
 
Alleria Juli 2012 på balkongen.
 
Tyrande Juli 2012.
 
Tyrande med Alleria bakom sig på balkongen Juli 2012.
 
Tyrande (t.v) och Alleria (t.h) på balkongen Juli 2012.
 
Tyrande högst upp med Sylvanas bakom sig och Alleria länst ner. 2012-09-21.
 
Två bilder på Tyrande 2013-03-13.

Tre bilder på Tyrande från 2013-03-13.

Sex bilder på Tyrande från 2013-03-14.
 
Tyrande 2013-07-14.
 
Alleria 2013-12-14.
 
Fyra bilder på Alleria (Sylvanas är med i bakgrunden på en bild) 2013-12-29.
 



R.I.P Ed Gein och Albert Fish

I dag 5/8 så upptäckte vi att våra två guppyhanar Ed Gein och Albert Fish hade vandrat vidare. De hade båda drabbats hårt av en andra omgång fenröta. Jag såg igår att de var väldigt hängiga, men hoppades att de skulle piggna till av medicineringen, men så blev det inte. De var båda gamla gossar, gamla för att vara nutidens gyppyfiskar och gamla djur blir ju lättare mottagliga för sjukdomar. Deras tid var väl ute nu, det var deras tid att vandra vidare.
De var två vackra, stiliga killar. Jag hoppas de har det bra där de är nu. De kommer finnas kvar i våra hjärtan, i våra minnen.
 
Vila i frid älskade Ed Gein och Albert fish.
 
 
Bilder på stiliga grabbarna.
Albert är den ljusa med oranga fenor och Ed är den med rödgula fenor med svart teckning.
 
 
 
 
 

R.I.P Belle Sorenson Gunness

Söndagen den 14/7 fick vi avliva vår fina och äldsta guppyhona Belle Sorenson Gunness, det var det bästa för henne att få vandra vidare. Hon hade på senare tid magrat mer och mer och kroknat i kroppen och i söndags tyckte vi att hon var för i för dåligt skick för att vi skulle fortsätta låta henne leva.
Det känns tråkigt och sorgligt. Hon var ju vår äldsta hona, hon har varit stor och fin i kroppen och färgerna. Belle var en kämpe som tagit sig igenom två medicinska behandlingar, utan att ens magra lite eller visa på att hon också var sjuk. Hon har dessutom fött två kullar. Vår lilla Belle var både mamma och mormor.
 
Vi hoppas hon har det bra där hon är nu.
Vi saknar henne och kommer alltid minnas vår lilla vackra, starka kämpe Belle.
 
 
Vila i frid Belle Sorenson Gunness.
 
 
 

Två år sedan

I dag 8/7-2013 så är det två år sedan Roy somnade in, min älskade son, min ögonsten.
Jag saknar honom mycket, han var så charmig, rolig, mysig, lojal, söt, vacker, mjuk och kelig.
Jag minns fortfarande hans doft, jag minns hur det kändes att klappa honom, jag minns hur det kändes att pussa honom på nosen och jag minns hur det kändes att hålla i en av hans söta tassar.
Han skulle varit 11 år nu om han levt.
 
 
 
 

Många tankar och nostalgi

Sitter just nu med huvudet fullt av tankar.
Jag tänker på älskade lilla Roy-pojken, var han kom ifrån, vad han betydde för mig, hur han var.
Jag minns när jag var barn och var hos mormor i Bollstabruk på vichan i Ångermanland och det var vinter och jag satt på en spark och hon stod bakom och körde den i full fart med hjälp av fina mellanschnauzern Kandy som sprang fort och var stark. Jag minns skogarna och bergen och Valasjön där hos mormor, skogar det mycket väl hade kunnat bo troll i. Jag minns när mormor och jag hittade björnbajs på hennes tomt, den hade käkat från mormors bärbuskar.
Jag minns min första DBT-terapeut Susanne  B Pelling som jag började träffa efter att jag fått min Borderline-diagnos av psykologen Irene år 2000. Susanne var så bra och snäll, jag saknar henne och jag saknar den DBT-terapeut jag hade efter Susanne, hon heter Solveig S.
Jag har svårt för när folk jag tycker om bara försvinner ur mitt liv. Jag kan ringa Susanne någon gång ibland om jag vill, men jag gör det inte, jag vågar inte, vill inte ringa och säga att jag mår dåligt, att det går utför, att jag fortfarande bara vill dö. Jag vill ringa och kunna säga att jag mår hyfsat ok eller bra, att det går frammåt, att jag pluggar/jobbar eller är på någon meningsfull och givande arbetsträningsplats eller praktik. Det enda positiva jag kan komma med är att jag inte längre har diagnosen Borderline.
Jag tänker på vänner jag hade i gymnasiet men som jag totalt tappat kontakten med och inte längre vet vart de ens bor eller har för mobilnummer. Kanske växte vi ifrån varandra, alla gick åt sitt håll och skaffade sig någon sorts familj.
Jag tänker på hur social jag en gång varit, hur stort behov jag hade att träffa människor och träffa nya människor.
Jag hade så mycket mer energi förr, jag orkade flänga runt hit dit med bussar och så, nu tycker jag det är jobbigt att ta buss in till stan och avskyr bussbyten och undviker dem helst.
Jag minns den tid jag var mer eller mindre smal, min tid med nitbälten, nitarmband, nithalsband, svart smink, trasiga strumpbyxor, när jag bytte hårfärg nästan varje månad. Jag kunde ha helt olika klädstil från en dag till en annan, men oftast var det väl någon form av alternativ klädsel, för det där med mode har jag alltid tagit avstånd från, i alla fall efter högstadiet.
I morgon (om jag minns rätt) så fyller mormor 93 eller 94 år, minns inte vilket ju och jag behöver veta det om jag ska skriva och skicka ett kort så att hon får det till i morgon. En sak vet jag i alla fall, hon är gammal nu mormor. Får väl se om hon hinner bli 100 år. Vet att mormors mor blev 88 år om jag minns rätt.
 
 
Nu ska jag ge Tyrande sin medicin, fast hon och Alleria har hållt igång hela natten så det känns dumt att väcka henne när hon ligger så sött hopkurad intill sin syster Alleria.
 
 
Undra om jag ska ägna mig åt att scanna en del foton i dag från gamla fotoalbum?
 
 
Igår var jag tvungen att avliva ett yngel från näst äldsta yngelkullen. Den mådde inte bra och hade någon form av ryggskada och kunde inte riktigt simma bra längre, utan ramlade på sidan uppe vid vattenytan gång på gång.
Hoppas den mår bra där den är nu.
Vila i frid lilla yngel.
 
I dag måste jag avliva en svart tetra ur Pansardivisionen. Den är mager, simmar inte runt i akvariet längre och vill inte alls äta.
 
 
 
(11:40)
Hittade just en lapp i ett gammalt album där det stod "När lille Tony kom den 19/8 1971 så kom lyckan till Kerstin". Min mamma hette Kerstin, så Tony är min halvbror, men han dog i hjärtfel när han var runt 4 år. Jag hade kunnat haft en storebror som skulle fyllt 42 år i år. Jag kan ofta sakna honom fast än jag aldrig träffat honom. Jag har sett flera bilder på honom och jag har i många många år nu velat ha en storebror.
 

Tyrande har fått sin Baytril och Vibranor samt sin bit av specialkosten. Upptäckte dock att Baytrilen inte är så populär, men hon åt upp den, men jag tror Baytrilen kan bli ett problem kanske redan i morgon.
 
 
 
(18:45)
Då har jag varit hos arbetsterapeuten på Neuropsykmottagningen för vuxna på Psykiatrins hus. Första gången jag besökte våning fyra. Har innan bara träffat min psykolog två gånger på våning tre.
För er där ute som ännu inte satt sin fot på Psykiatrins hus, här kommer några bilder tagna där innefrån. På bilderna jag är med så ja, jag vet att jag ser sur ut, men jag hade stressat sista tiden hemma för att hinna med en buss som jag missade mitt framför näsan och fick invänta nästa. Jag hann ju gott ochväl i tid ändå, men jag ogillar att stressa och missa bussar framför näsan.
Bilderna med utsikt är tagna på våning fyra.
 
 
 
Bilden nedan här, på en dörr, alltså vad gör den dörren där på våning fyra, den går inte ens att öppna? Det är ingen ballkong den leder ut till och det går ju ett stålrör  precis på andra sidan dörren, så som sagt, den går inte att öppna, vad är poängen?
 
 
 
Efter jag hade varit hos arbetsterapeuten så gick jag ner till Svandammen och matade fåglar med bröd jag hade med mig hemmifrån. Både duvor och änder åt bröd direkt från mina händer.
 
 
 
 
Redan när jag varit hos arbetsterapeuten så var jag väldigt hungrig. Åt ju ingen middag igår direkt, så jag knatade in på Subway och köpte mig en hel sesam-baguette med sallad, olja och vinäger.
 Det ser väl gott ut? Det var gott.
 
 
 

Om en liten stund ska jag titta på "Djurakuten" sedan "Tonårsbossen" och till sist "Hela England bakar".
 
Känner mig ganska trött.
 

Hämtning av Måns urna

Ja i dag är det dags att hämta urnan då i Sigtuna. Lilla lilla charmiga Måns. Kommer för alltid sakna dig.
 
 
 
 
Gick upp strax före klockan 6 i morse och nu är klockan 7:20. Jag borde försöka få ett par timmars mer sömn.
 
 

La blommor på graven igår

La mig vid klockan 00:30, vaknade vid klockan 5, förde över och redigerade bilder från gårdagens lilla utflykt fram till klockan 7, vaknade klockan 9:30 och satt och redigerade bilder till kanske  klockan 10:30 medan jag åt frukost. Nu är alla bilder redigerade.
Jag är trött, det blir så när jag får störd sömn, vilket jag fått nästan varje natt nu i flera veckor och det leder ju även till att jag lättare får negativa tankar och blir arg eller ledsen.
Igår nämnde jag att jag var på fotopromenad i några timmar, då la jag blommor på råttornas och koltrastens gravplats, en sorts röda nejlikor som jag inte minns vad de heter. Sedan fotade jag fåglar som Trädkrypare och Skator. Besteg "Mount Everest" i Norra Gränby, alltså det är en snö/grus-hög, men det var högt för mig som sagt som har höjdskräck. Ville trotsa min höjdrädsla och det gjorde jag.
 
Här kommer ett gäng bilder från gårdagen 15/3. Först ut är gravbilderna.
 
 
Här kommer bilder på Trädkrypare. Denna lilla fågel var verkligen putteliten ungefär 2/3 av en talgoxe eller kanske bara 1/2 av en talgoxe. Tyckte den såg ut att vara runt 5-6 cm lång från stjärtrot till näbbrot.
 
Här kommer en bild på en nordisk Nötväcka. Att den är nordisk ser man dess vita buk, den södra har nämligen en brunaktig buk.
 
Koltrasen känner nog nästan alla till antar jag, för den ser man ju överallt i buskar och så. Här har vi en tjusig Koltrast-hane.
 
Här kommer bilder på Skator. Skator är svåra att få bra bilder på fast än de är så vanliga och syns överallt.
 
En bild på en Talgoxe. En av mina favoritfåglar, vilket kanske har märkts i tidigare inlägg, att jag har flertal foton på dem. De är ju så väldigt fina och söta.
 
Här kommer några naturbilder och bild på berget jag besteg och på stockar som ligger staplade efter att de avverkat massa döda träd och ett gäng levande träd med av någon anledning.
 
Nu kommer bilder jag tog från "Mount Everst" (snö/grus-berget i Norra Gränby i Uppsala).
 
 
 
(19:40)
Saknar min pappa. Räknade ut i dag att jag skulle fylla 23 år det år han dog. Snart har det gått 11 år sedan han dog i diabeteskoma. Jag undrar jag och har alltid undrat om det var sant att han dog "naturligt", alltså att det inte var så att han ville dö för att han mådde så dåligt psykiskt.
En sak som alltid förundrat mig är att allt ätbart de hittade hos pappa var guldnougat och kaffe, jag menar han var ju diabetiker och de behöver äta nyttiga måltider regelbundet på vissa tider. Min pappa var inte korkad så det visste han säkert och hade säkert blivit informerad om.
Pappa hade svårt med livet, svårt att hantera pengar, levde inte det liv han ville leva, blev inte rätt behandlad och blev dåligt bemött av vissa och bemött med total oförståelse. Han blev totalt överkörd och lurad och de dödade de som gav honom något positivt i livet, några han älskade, familjemedlemmar, nämligen hans tre katter, varav en på sätt och vis var min eller delvis min. De dödade dem medan han låg på sjukhus (han hade ramlat och brytit ett ben) för den nya bostad de fixat åt honom hade pälsdjursförbud. Vad är det för jävla ursäkt?!!! De hade väl fått leta fram en bostad där han fick ha sina älskade tre katter, hans enda sällskap! De gjorde livet surt för honom och jag kommer aldrig förlåta dem som gjorde detta mot min älskade pappa.
Ingen respekterade och tog hänsyn om min älskade pappa, ingen förstod honom, ingen trodde honom.
Den enda som respekterade och älskade min pappa som han var det var jag och den enda som något sånär kunde förstå honom det var jag, den enda som kunde tro på honom det var jag.
Det var pappa och jag mot världen, även om jag växte upp utan honom från det jag var cirka 9 år.
Kan inte riktigt förlåta mig själv för att jag inte fanns där för pappa, att jag inte var hos honom, inte var där som stöd, hjälp, sällskap, försvar, livvakt, städhjälp med mera. Jag skulle varit vid hans sida.
Jag var dock väldigt sjuk psykiskt, väldigt orkeslös, väldigt rädd för allt i världen, väldigt osjälvständig, osäker gick på socialbidrag fortfarande och var sjukskriven och gick i behandlingar, men ändå! Jag BORDE varit där, jag BORDE offrat mig. Det var min förbannade plikt att ta hand om min älskade pappa.
Min pappa älskade mig och respekterade mig precis som jag var, han blev till och med glad när jag berättade att jag är bisexuell, jag menar hur många föräldrar blir det? Vi var annorlunda båda två, älskade djur båda två, värnade om naturen båda två, ingen av oss litade på människor, båda var aggressiva om vi på något sätt blev provoserade, vi tyckte om godis båda två och trodde på det så kallade övernaturliga båda två.
Han var så fin min pappa, så go och söt.
Jag saknar min pappa väldigt mycket.
Kan aldrig förlåta det de gjorde mot honom och jag kan aldrig förlåta mig själv för att jag inte fanns där för honom. Att jag var psykiskt sjuk och allt det där, jaha och liksom, det är fan ingen ursäkt! Han behövde mig, han behövde sin enda dotter, sitt enda barn men jag svek honom och det kan jag aldrig förlåta mig själv för. Jag borde fått dödstraff för det! Han älskade mig och respekterade mig och det gjorde mig skylldig att ta hand om honom när han behövde min hjälp.
Hatar mig själv! Hur kunde jag vara så elak, svag och löjlig? Han bad om min hjälp flera gånger och jag hälsade inte ens på!
Jag kunde räddat livet på honom, hade jag varit där så hade han troligen levt i dag.
Nu sitter jag här föräldralös (mamma dog ju förra året av akut vätskebrist och förgiftning), har ingen släkt i stort sett utom min älskade yngsta kusin och lite brevkontakt med min mormor som jag tror fyller 93 år i April. Mormor förstår mig inte och vet inte så mycket alls om mig egentligen.
Det känns väldigt märkligt att vara föräldralös, speciellt så här tidigt i livet. Skulle fylla 33 år det år mamma dog.
Mamma dog alltså ungefär 10 år efter att min pappa dog. Pappa dog sent på våren 2002 och mamma tidigt på hösten 2012.
Det liv jag har, det livet jag lever var inte alls det liv jag tänkt mig, inte alls det liv jag ville eller vill ha.
Jag längtar efter döden. Vill återförenas med pappa och min hund Roy, min lillasyster Ida (hund), min småbröder Lukas och Måns och alla andra älskade djur jag haft i mitt liv.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

R.I.P vår lilla elitsoldat ur Spetsnaz

Tyvärr hittade jag vår lilla elitsoldat ur ryska elitstyrkan Spetsnaz död kvällen den 4/2-2013. Fattar inte vad som hände honom/henne. Han/hon visade inga sjukdomstecken innan han/hon dog, utan betedde sig precis som vanligt.
Vår lilla elitsoldat var den större av de två vi hade och bodde i guppyhonornas akvarium.
Han/hon var av arten otocinclus affinis. Den arten är pigga små rackare som trivs bäst om de är minst två stycken.
Vår lilla elitsoldat var så söt och charmig.
Hoppas han/hon har det bra där han/hon är nu, att det finns gott om smaskiga alger och så.

Vila i frid vår lilla elitsoldat ur Spetsnaz.

Bild på vår söta Spetsnaz-soldat. (Inte så bra bild, men denna art är svårfotad och han/hon var ju ganska liten dessutom.)
 

R.I.P Ottis Toole

Den 23/2-2013 var vi tvungna att avliva vår vackra son Ottis Toole. Vi vet inte vad det var för fel med honom, han bodde ju i det jag kallar "friska akvariet", där alla fiskar mest mår bra, busar runt och där växterna frodas. Jag såg den 22/2 att han var dålig, han hade stjärten neråt och munnen rakt upp uppe vid vattenytan en del och verkade svag. Jag hällde i någon matsked salt i vattnet för att se om han skulle bli piggare. Ottis blev inte piggare tyvärr och vi kunde inte göra mer för honom och vi ville inte att han skulle lida, så vi avlivade honom, för det var nog det bästa vi kunde göra för vår älskade, vackra Ottis.
Vår stiliga Ottis Toole, han var så fin och söt. Han är oss saknad.
 
Vila i frid vår lille stiliga Ottis Toole.

 
Bilder på vår Ottis Toole.
 
 

R.I.P Måns

Mellan klockan 20 och 21 den 21/2-2013 somnade vår älskade, charmiga, söta, underbara och fina lilla Måns in här hemma på en badhandduk i sin bur med värmedyna under och med en flaska med varmt vatten som låg i en strumpa längs med hans rygg.
Jag ville inte inse att han gått bort, för det fick inte hända, jag letade desperat efter livstecken, lyssnade efter hjärtat flera gånger, kände framför nosen om det kom ut någon luft, kollade livstecken i ögonen och munnen, men nej. Jag fick till slut inse att vår älskade Måns hade somnat in ändå och jag höll hans livlösa kropp i min famn i minst en timme och grät och grät. Ville inte, kunde inte lägga ner honom, för jag visste att det var sista gången jag skulle få hålla i honom, känna hans lilla kropp, känna hans tyngd, klappa och pussa på honom. Till slut la jag ändå ner honom på handduken och bäddade in honom i transportburen och la en tuss hö intill och tände ett ljus precis intill transportburen och satt där med Firfin och tittade på honom och önskade honom en fridsam vila.
Vi hade på morgonen klockan 9 lämnat in Måns på en smådjursklinik för hälsokontroll och kasterering, eftersom han skulle få komma att flytta ihop med detvå marsvinstjejerna Eos och Selene här hemma. Hälsokontrollen visade att han var frisk, såg fin ut men hade aningen övervikt.
Han överlevde kasteringen och var kvar under observation fram till klockan 17 på kvällen, då hämtade vi en mycket trött, ynklig och medtagen liten Måns.
När jag skulle lägga ner honom i den handduksbäddade buren så tyckte jag att han var så kall, trots att han låg på två lager tjock fleece och en handduk och att vi hade en tjock badhandduk över transportburen. Han verkade också så väldigt trött. Vi ringde veterinären om råd och fick rådet värmeflaska och hon tyckte min ide med värmedyna under buren var bra, så den la jag dit på lagom värme, samt att jag täckte buren med ett påslakan utom en liten glipa för att kunna titta till Måns lätt, genom att täcka buren fick han det mörkare, lugn och ro och att värmen lättare kunde stanna kvar i buren och inte fly ut i rummet.
Jag tittade till honom då och då och kände intill honom så att det inte blev för varmt för honom.
Det kändes fruktansvärt sorgligt och smärtsamt och ofattbart när jag insåg att han inte tycktes leva längre.
Vi fick tag i veterinären och hon var chockad och ledsen över vad som hänt och beklagade sorgen. Hon sa att det är väldigt ovanligt att marsvin dör av narkosen, det kanske är runt 4% som gör det. Hon ville att vi skulle lämna in Måns dagen där på så hon kunde se vad som var fel.

Orsaken till att vår käre lille Måns somnade in var att han hade en genetisk defekt på levern (förfettad lever) som ledde till förstorad gallblåsa och detta ledde till att han somnade in på grund av akut leversvikt av narkosen.
Han hade drabbats av akut leversvikt och dött i förtid senare även utan narkos, men veterinären visste inte hur länge till han hade överlevt med defekten på levern och så.

Vår Måns, min, Villes och Lukas älskade lillebror, min bortgångne mammas son, råttflickornas och marsvinstjejernas morbror var en underbar liten varelse full av liv och bus. Han var väldigt pratglad och matglad och tiggde högljutt som ett SOS-alarm eller brandalarm. Han var så go och mjuk och söt. Han hade många åsikter vår lille gosse. Måns var vacker, hade så fina färger och en otroligt charmig mun med en underläpp som hängde ner lite ibland så man kunde se tänderna.
Måns brukade springa runt över hela köksgolvet och småprata och tigga, sitta på en låda intill Eos och Selenes bur och prata med dem och pussa dem på nosarna.
Jag saknar Måns så oerhört mycket, det är så tomt och tyst utan honom.
Jag hoppas han har det bra där han är nu. Jag hoppas han är med sin storebror Lukas och min mamma och lilla Ida och mammas andra bortgångna marsvin.


Youtube-videos med Måns;
http://www.youtube.com/watch?v=5YSWmG1W8bk
http://www.youtube.com/watch?v=JnxLC0VW1x8
http://www.youtube.com/watch?v=okqO94mJqOo
http://www.youtube.com/watch?v=S9Zq83MecV4
http://www.youtube.com/watch?v=kWiiaEP4FmE
http://www.youtube.com/watch?v=8-sDfw4sFgU
http://www.youtube.com/watch?v=pytmwBeN4C4
 
Vila i frid älskade Måns. Kommer alltid minnas dig, du kommer alltid finnas kvar i våra hjärtan.

 
Bilder på Måns.

 
 
 

R.I.P Aileen Wuornos

Den 17/2-2013 på kvällen så fann jag Aileen Wuornos ligga nästan livlös vid vattenytan i ett hörn av akvariet när jag och Firfin precis påbörjat sista delen i den 8 dagar långa medicinska behandlingen av fiskarna i det akvariet, i detta fall gällde det ett sista 30%-igt vattenbyte. Det var inget annat vi kunde göra än att låta henne få vandra vidare.
Förutom den här parasiten eller vad det nu rör sig om, så kan hon haft någon nervsjukdom som drabbade henne för några veckor sedan, hon hade samma symtom som Jane Toppan hade. Som Jane Toppan så var även Aileen Wuornos en tapper kämpe in i det sista.
Vår lilla Aileen var speciell, hon var vår lilla blondin som inte verkade kunna få ungar alls, för hon blev aldrig gravid och fick inga ungar, så vida det inte var så att killarna inte var intresserad av henne av någon anledning eller att hon var ointresserad av dem och höll dem borta.
Hon var en fin guppyhona och jag hoppas hon har det bra där hon är nu lilla tjejen.

Vila i frid vår älskade lilla Aileen Wuornos.

Här kommer bilder på vår Aileen W.
 

R.I.P Elizabeth Bathory

Den 8/2 dog vår kära guppyhona Elizabeth Bathory och jag tror hon måste ha drabbats av någon sjukdom eller så, men vet inte riktigt vad i så fall. Hon har varit ganska så rund i några veckor nu och vi hade väntat oss att hon skulle få ungar, men de där ungarna kom aldrig, kan det vara därför hon dog eller?
Elizabeth Bathory tillhörde den grupp fiskar vi köpte hem först.
Elizabeth B verkade tycka mycket om att vara framför utfarten på pumpen, hon ägnade sig ofta åt att simma mot strömmen.
Jag hoppas hon har det bra där hon är nu.

Vila i frid vår fina och söta Elizabeth Bathory.

Bilder på Elizabeth B här nedan.



R.I.P Otto

I slutet av Januari eller i början av Februari köpte vi hem 3 otocinclus affinis, tyvärr hittade jag en av dem död 1-2 dagar senare. Endera var han sjuk eller så klarade han inte flytten till akvariet hos oss.
Hoppas vår lilla söta Otto hittar många kompisar och mycket god mat där han är nu.

Vila i frid lilla sötnosen Otto.

Tillägnar dig denna bild.

R.I.P Jane Toppan

I kväll 6/2-2013 fann jag att vår dotter (en svart guppyhona) Jane Toppan som som hade någon form av nervskada hade blivit väldigt dålig, så jag beslöt att göra slut på hennes lidande ...
Hon var en tapper liten individ som kämpade på trots sin sjukdom. Hoppas hon nu har det bra där hon är.

Vila i frid vår tappra, fina och söta Jane Toppan.

Tillägnar dig denna bild.

R.I.P Bear Grylls

Vi köpte hem två gula Ancistrus den 3/2-2013, vi döpte dem till Bear Grylls och Ed Stafford, men tyvärr fann jag vår fina Bear Grylls död dagen därpå. Det kan bli så då och då när man får hem nya fiskar, att någon/några av dem dör av någon anledning.
Jag hoppas Bear Grylls får vila i frid och ha det bra där hen är nu. Hoppas det är massa goda alger där till henom, för hen var ju en algätare, en mal.

Jag tillägnar henom denna bild.



R.I.P Lukas

Vi var tvungna att besluta oss för att låta Lukas få somna in fredagen den 25/1-2013 efter en tids kamp mot sjukdom. Det var det bästa vi kunde göra för honom, det mest värdiga och etiska.
Han var otroligt snäll, söt, charmig och go min, Måns (marsvin) och Villes (hund som numer bor hos "min" yngsta moster) bror Lukas.
Han fyllde 4 år i början av November 2012.
Han och Måns flyttade hem till mig, Firfin och våra fyra råttflickor den 3/8-2012, dagen innan Lukas, Måns, Villes och min mamma gick bort.
Lukas var en överlevare, en kämpe som blommade upp till en modig liten kille som visste vad han ville ha och kämpade för det.
Lukas är mycket saknad, men jag hoppas han har det bra där han är nu. Han är nog hos vår mamma och mumsar godsaker som bladpersilja, gurka och morötter.

Vila i frid älskade lilla Lukas.

Här kommer videoklipp med Lukas.
https://www.youtube.com/watch?v=dN-Bl9gtmbk
https://www.youtube.com/watch?v=VeuYSTvuDhI
https://www.youtube.com/watch?v=5YSWmG1W8bk
https://www.youtube.com/watch?v=tZ5_9k2vRhU
https://www.youtube.com/watch?v=3r47wxsn34Q

Här kommer bilder på lilla Lukas.



R.I.P Charles Starkweather

Förra veckan dog vår vackra, söta, snygga, tjejtokiga guppyhane Charles Starkweather.
Hoppas han har det bra där han är nu och att det finns många guppytjejer och god mat till honom.
Han var en riktigt stilig kille med svart kropp och stor vit stjärt.
Jag tillägnar honom denna bild.

Vila i frid lilla Charles Starkweather. Du finns i våra minnen.





Rått och fågel-begravningen

I söndags (14/10-2012) gick jag och Forfin till en skogsdunge och begravde våra små barn som gått bort senaste åren, samt en skadad koltrast vi tog hand om för ett par år sedan som tyvärr inte överlevde. Av olika anledningar så har vi inte kunnat begrava dem fören nu i Söndags, men nu vilar de i frid tillsammans, intill två enar. De ligger som i en en-lund. Vi la vita rosor på graven.
De vi begravde var Madicken, Hildur, Amalthea, Callisto och koltrasten Hedda. Vila i frid älskade små barn.

Ängeln Roy

Idag runt 10-tiden på förmiddagen, så var det prick ett år sedan som Roy blev en hundängel.
Han var den vackraste hundkillen i universum! Roy var en underbar, go, söt, charmig, kelig, lekfull, vacker, rolig och social hund. Han tyckte om att vara med och vara nära. Han var en mycket speciell hund och hade sin egen stil och så.
Roy kom från Spanien och var en föredetta  gatuhund som hade turen att bli upphittad uppe i bergen och blev omhändertagen av SOS-animals, som tar hand om övergivna och oönskade hundar. De ger hundarna den vård och mat de behöver och de som är tillräckligt friska adopteras bort till människor i Spanien, Tyskland och Sverige. Roy hamnade hos mig. Jag och min kusin mötte upp honom på Arlanda natten till den 25/10-2002, ungefär klockan 03:00. Han var minst av de hundar som anlände från SOS-animals vid det tillfället. Det var en fantastisk känsla att möta honom där och ta hem honom, det kommer jag aldrig glömma.
Roy var en fantastisk hund och jag kommer aldrig glömma honom. Jag saknar honom oerhört mycket.
Jag hoppas han har det bra där han är nu.
Ni som läser och ser detta inlägg, kan väl skänka en varm och kärleksfull tanke till min älskade ögonsten Roy.

Här kommer bilder på Roy Fredriko de la Malaga.

061214
2006-12-14 Här var vi på väg hem från hans mormor (min mamma) och moster Ida (en dvärgschauzer, peppar & salt).
061215
2006-12-15 Roy låg i soffan och var lite tokig, busig.
070401
2007-04-01 Ute på promenad och undersöker.
Februari-2006
Februari 2006. Roy gräver i snön i Björklinge.
04-05-02
2004-05-02 Nere vid lilla badet i Björklinge.
061028
2006-10-28 Jag och min älskade ögonsten Roy.
2005200520052005
2005 i Björklinge vid stengropen.
080117
2008-01-17 Roys moster Ida och Roy ligger och vilar. Jag och Firfin var hundvakt åt lilla Ida.
080622
2008-06-22 Roy var på bushumör.
2008-06-22
2008-06-22
091229
2009-12-29 Roy ligger i sin stora säng.
2010-01-17
2010-01-17 Denna bild har ingen sett förut, eftersom den och några andra bilder låg kvar på ett minneskort jag hittade i kameraväskan i måndags (2/7).
100526
2010-05-26 Roy vilar på soffan.


ÄLSKAR DIG ROY!




Tidigare inlägg
RSS 2.0