Mycket har hänt

Det var ju längesedan jag bloggade innan jag la in blogginlägget "R.I.P Tyrande & Alleria". Mycket har hänt sedan dess, jag har tyvärr slutat med bågskytte som jag tyckte så mycket om, det blev strul helt enkelt, inget jag tänker gå in på här.
Under våren så har vi fått åka till veterinären med marsvinen flera gånger mest för att Selenes blodprov såg bedrövligt ut och vår älskade, bästa veterinär kunde inte finna något fel, vi till och med rönkade Selene men där syntes inget fel heller. Vi körde två olika antibiotika utan något som helst resultat, de vita blodkropparna bara förökade sig men det konstiga var att de var passiva trots allt. Hon hade ett högre nivå vita blodkroppar än vad som är normalt vid en infektion men det syntes inga fel, syntes ingen infektion, hon åt och drack och tiggde och lungorna lät bra. Hon var ett stort mysterium för oss och vår veterinär. Vi gav henne ingen behandling eftersom det var lönlöst då vi inte visste vad som orsakade det hela, så vi skulle komma tillbaka efter två månader (tror jag det var) för ett till blodprov och på det fjärde blodprovet så var blodvärderna som de skulle vara helt plötligt, plötsligt var hon frisk.
Nu är det dock så att Eos hade betett sig knepigt mot Selene ett par dagar, det tycktes se ut som någon hormonstörning och jag nämnde det för veterinären som då redan visste att både Selene och Eos har varsin liten, liten cysta i livmodern. Vår veterinär sa att det troligen var cystan som ställde till det med hormonerna och att det där beteendet kan komma tillbaka och ibland håller det i sig länge och det är ju jobbigt för båda marsvinen, dessutom kom hon fram till att hon aldrig tagit blodprov på marsvin med cysta eftersom ägare alltid kommer in med marsvinen när cystan hunnit bli så stor att den är uppenbar och det blir en självklarhet att operera bort den, hon tror nu att de där underliga blodprovsresultaten Selene fick troligen berodde på cystan de med. Vår veterinär rekommenderade oss att operera bort dessa cystor på dem medan de är under 4 år gamla eftersom riskerna vid operation ökar efter det, hon tror det vore bäst för dem att operera bort dem så de slipper få hormonella syörningar och så av dem. Vi ska låta dem bli opererade i Augusti, vilket känns nervöst och skrämmande.

Våra två små råttanter som är ca 2 år och 8 månader gamla, de är ju kullsyskon, de har tyvärr fått tumörer och de har vuxit och har börjat störa dem nu så tyvärr måste vi för deras skull, för att ge dem ett värdigt slut, låta dem få somna in i slutet av denna vecka. De kommer lämna ett stort tomrum efter sig och det kommer bli så tyst i vardagsrummet, inget prassel, inget knaprande, inget pysslande etc. De är våra två sista råttor.

Ja vad mer då har hänt och händer, jo jag och Firfin är ju sedan sent i höstas 2013 fågelskådare och medlemmar i UOF. Vi har varit med på några exkursioner med UOF, den första vi var på var i Februari. Vi fågelskådar mycket själva med såklart, speciellt jag då. Det är ju nu högsäsong för oss fågelskådare. En av favoriterna jag sett några gånger är brushanar och en av de häftigaste fåglarna jag hört är rördrom.
Utöver UOF så är jag och Firfin även med i UGS sedan i höstas och vi har varit på ett par föreläsningar och ett årsmöte och det är trevliga, mysiga människor där, vi tycks vara bland de yngsta. Vi har tyvärr inte kunnat delta i någon exkursion eftersom dessa tyvärr har krockat med fågelexkursionerna vi redan bestämt att gå på, men jag hoppas det dyker upp någonvi kan åka med på.
Jag är för övrigt med i Soppkök Uppsala sedan i Februari, är alltså volontär där och har varit med på tre soppkök nu. Vi har soppkök tredje söndagen varje månad och delar då ut kläder, mat och hygienartiklar till hemlösa och behövande i Uppsala. Det är trevliga människor i Soppkök Uppsala och det känns bra att vara volontär där, vara med och hjälpa de hemlösa och behövande. Soppkök Uppsala är politiskt obundet och vi är ingen organisation utan det är privatpersoner som startat upp detta och ja det är helt idéel. Ett syfte med Soppkök Uppsala är att visa politikerna att vi inte ska behöva finnas.

För övrigt var jag och Firfin upp till Hälsingland nyligen, vi hälsade på ett par vänner och deras barn i Alfta, fågelskådade samt planterade blommor på pappas, farmors, farfars och farmors föräldrars grav, det är en familjegrav alltså. Vi såg två älgar i Alfta och vi såg tjäderhona och vi kunde kryssa av en ny fågel på vår 300-lista när vi såg rödstjärt så det var kul, vi såg även t ex sångsvanar men sådana har vi ju sett förr i t ex Hjälstaviken dit vi varit ett par gånger (jag har varit dit tre gånger eftersom jag åkte dit själv med UOF en kväll när vi skulle på beckasinkväll).

Igår var jag och la blommor på mina och Firfins älskade råttors, fiskars och en koltrasts grav, jag/vi gör det ibland, går dit och lägger blommor.

Idag ska jag gå förbi 4H-gården och toitta på de bedårande kultingarna som kommit.

Barnhemsbarn

I dag har jag och Firfin slagit in alla julklapparna till de Ukrainska barnhemsbarnen. Tänkte eventuellt ta med dem till stan i morgon och knata in på Kvarnen gallerian och lägga i dem i den stora säcken där man ska lägga julklapparna till barnhemsbarnen i Ukraina. Jag hoppas de kommer kunna uppskatta julklapparna de får från oss.
Här är en bild på julklapparna till barnhemsbarnen i Ukraina.


RSS 2.0